Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Biller, Byron i den svenska litteraturen före Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Byron, i den svenska litteraturen före Strandberg 149
ningens starka öfverdrifter på hans ytterliga känslighet och
gigan-ska fantasi, men våra beskedliga svenska efterbildare äro så godt
som i afsaknad af dessa båda nödvändiga förutsättningar för att
det patetiska skall verka sublimt och icke löjligt. — Ämnena äro
i regel utvalda med mindre raffinemang än hos Byron, och ett grand
sentimentalitet och moraliserande vidlåder ofta de svenska
romanserna i motsats till dennes.
C. F. Ridderstads ’’Wildheim" (1833) är den mest
Byronise-rande af dessa romanser.1 Borgherren Wildheim öfverraskar sin
hustru Mathilda i armarna på en annan man,2 som han
besinnings-löst sticker ned i den tro, att det är hennes älskare. För sent
upptäcker han, att den, som ligger utsträckt för hans fot
Med kind så kall som drifvans is
Och barm med bortdödt paradis (!)
är Mathildas fader. Men en olycka kommer ju sällan ensam: äfven
Mathilda dör — af brustet hjärta, förmodligen. Det ofrivilliga
mordet på dessa hans kära tynger ännu på gamla dagar Wildheims sinne;
han har slutit sig inne i sin ensliga borg, där han vandrar kring
som "en vålnad af sitt eget qval" och "i natten sjelf en värre
natt" med tankar så hemska, att ord ej mäkta återgifva dem. Denna
oförmåga att gifva uttryck åt sina tankar är det värsta af allt:
— dör ditt ord för hvad du tänker,
Då sitter du allre’n vid randen
Utaf en afgrund, utan hopp,
Och fryser ban till döds i anden
På samma gång du brinner opp.
1 Assar Lindeblads romans »Cylinda» (1824) har mer at* Tegnér, hvars
»Axel» gör sig rent obehagligt påmind, än af Byron. Den senares bildval
återfinner man emellanåt, och det får kanske tillskrifvas hans inflytande,
att handlingen i »Cylinda» är förlagd till Grekland.
2 Detta försätter honom i följande sinnestillstånd:
Ett Etna i hvar ådra brände;
Och en Vulkan var hvarje tum,
Utaf mitt väsens tid och rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
