Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Biller, Byron i den svenska litteraturen före Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 ^ Gunnar Biller
Runeberg har, såsom Söderhjelm påpekat,1 under sin andra
period gjort ett försök till en romans i Byrons stil. Det är ett i
hans "Efterlämnade skrifter" intaget "Fragment af en romans" från
omkring år 1833. De 3 à 4 sidor, som fragmentet omfattar, ge ett
utkast till en välkänd Byronsk typ: den utlefvade, svårmodige
ädlingen :
Hans blick var dyster och hans panna mulen,
Hans kinders blod, af nöjets kyssar stulen,
Blott lämnat mörker och förvissning kvar.
Och mörkare ännu hans hjärta, var.
Han har emellertid en dag fått se en ung, ren flicka, som ej kan
gå ur hans tankar. Och så — få vi inte veta mer. Ett annat
lösryckt blad antyder, att en komplott är i görningen. Där uppträder
också en egendomligare vandrare:
Hans dräkt var nattens, hotande och rik,
Hans mantel, stormens sky i mörker lik. —
Det är beklagligt, att dessa brottstycken äro de enda vi känna af
romansen, ty det hade varit intressant att se, hvad en stor skald
kunnat åstadkomma i denna genre.2
I Runebergs "Fragment af en större dikt"3 möta vi en ny
Manfred, som genomforskat och genomnjutit allt, som äger "makt,
storhet, högt förstånd, en värld för sina fötter", men som endast
känner förakt
För hvad den [världen] gett och ger och gifva kan
Och hvad han äger själf och själf kan taga».
knappast utöfvat. Dock torde Rudas »Themistokles landsflykt» (Hebe 1831)
— den grekiske flyktingens avskedsord till sitt fädernesland, då han från
skeppsdäcket ser dess strand draga sig alltmer i fjärran — vara komponerad
efter Child Harolds Farväl till England.
1 Werner Söderhjelm: Johan Ludvig Runeberg I: 338.
2 Tegnérs »Axel» kan, som redan framhållits, icke betraktas som typisk.
Hvad Runebergs romantiska epos »Nadeschda» (1841) beträffar, torde den vara
föga påverkad af Byron. Jfr Söderhjelm, som framhäfver olikheterna i de
båda skaldernas temperament och berättelsekonst (a. a. II: 142).
8 Från samma period. Jfr Söderhjelm, I: 338.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
