- Project Runeberg -  Samlaren / Trettiotredje årgången. 1912 /
156

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Biller, Byron i den svenska litteraturen före Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156 Gunnar Biller

Och magra armarna omkring mitt väsen,

Förstöring är det utom mig och inom,
Min framtid är ett åskmoln: bleka blixtar
Derur blott skära hotande emot mig.

Men nästa ögonblick ha dessa "missvext-tankar" lämnat plats för
"vårens ungdom", "glädje, evig salighet och skönhet". Denna väx
-lan mellan osällhet och lyckokänsla är villkoret för att han skall
finna lifvet värdt att lefva — en icke alldeles onaturlig tanke, fast
den blifvit litet illa uttryckt:

O, Elementer! kämpen, kämpen om mig,
Blott genom eder kamp kan jag bestå.

"Ett moln" (i samma kalender) skildrar skaldens helveteskval i
hans längtan efter "Hulda". Dikten är hans enda tröst: den kan
göra honom lyckans chimär till ett ögonblicks verklighet.

I Ridderstads "Ungdomsbilder" (1838) finnes ett längre
sorgespel, "Rodrik och Albin", där den Byronska typen mer och mindre
utpräglad möter oss i de båda hufvudpersonerna samt "Grefven af
Falk". Här förekomma oändliga konvulsiviska deklamationer öfver
lifvets fasor. Ett enda exempel ur 4:de aktens 2:dra scen, då
grefven uppmanar den unga Thecla att sjunga:

Ja, sjung en sång, att håren sig må resa
Uppå mitt hufvud — Sjung — — — —

––––––— Hur ålderdom och ungdom

I blindo jägta och i blindo döda

Sig sjelfva stundom, stundom ock hvarandra.

Sjung om förbannelsen — hur först den vandrar
I verlden ut, men kommer sen tillbaka. —
Har natten röst, så tag den du och sjung
En sång, som skräller genom hvarje fiber.
Det finns ett eko uti hjertats slag,
Som i oändlighet skall upp sig repa,
Och bringa den från puls till puls — tills hvarje
Mitt väsens punkt åskträffad står deraf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:21:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1912/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free