Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Warburg, Svenska Akademiens suspension och Leopolds uttalanden därom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 Karl Warburg
att stänga akademien och få Rosenstein på ett eller annat sätt
aflägsnad från konungens person och om möjligt från landet genom
någon beskickning mot hans vilja, en plan som dock strandade.
Afvogheten mot Rosenstein var ju dessutom förknippad med
personlig harm hos Reuterholm öfver att trots tydliga inviter hafva
blifvit förbigången vid invalet efter Fersen, och det var säkerligen
denna harm, som lät udden riktas särskildt mot Akademien. Denna
drabbades ju ock af hämnden, under det Rosenstein förblef på sin
post, tack vare den unge konungens verkligt högsinta uppträdande,
i hvilket han lade sina vackraste karaktärsdrag ådaga. Han hade
dock själf känt sig illa berörd af Silverstolpes inträdestal och
särskildt ansett ett uttalande om att Fersen 1789 med heder gick i
arrest kväljande för sin faders minne, och det är icke osannolikt,
att man just på grund af detta konungens missnöje, fann tillfället
lämpligt att slå till.
Att man kunde låta misshaget drabba icke blott talaren,
hvilken ju afskedades från sin hoftjänst hos änkedrottningen, utan ock
akademien, berodde, som Adlerbeth omnämner, därpå, att man
inbillade sig, att inträdestalen alltid upplästes och justerades i en
enskild sammankomst, innan de offentligen höllos, och att
sekreteraren och direktören hade rättighet att ändra, hvad som profvades
tarfva ändring. Visserligen medger Adlerbeth, att direktören, som
skulle besvara inträdestalen, nödvändigt måste få del af dem, innan
de upplästes, och att bruket äfven var att meddela dem till
sekreteraren, men att dessa hvarken voro skyldiga eller berättigade att
därvid göra påminnelser, utan voro inträdestalen enskilda arbeten,
för hvilka författaren odeladt bure ansvaret.
Emellertid kunde ju onekligen vederbörande med något fog
hålla sig till, hvad direktören i sitt svar yttrat af gillande eller
ogillande. I föreliggande fall hade Edelcrantz, akademiens kanslär,
under Kellgrens sjukdom fungerat såsom direktör. Adlerbeth
meddelar, att Reuterholm förehållit Edelcrantz, att denne icke under
hand berättat förhållandet af Silverstolpes tal, som ju på förhand
varit honom visadt. Emellertid hade hertigen förklarat för Edel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
