Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Warburg, Svenska Akademiens suspension och Leopolds uttalanden därom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 Karl Warburg
»De (lidande) ropade på frihet och säkerhet: de äskade en verklig lag
som befäste dem. Med redlighet gjordes den och antogs utan list1: felaktig
genom människoförståndets brist, som för länge älskar sina vanor, för litet
ser faror och missbruk, för litet misstror begären — mest bristande i allmänna
grundsatser och i tydlighet af makternas gränser — men i viss bemärkelse
friare än något annat Rikes grundlag. Nationen fick ett inflytande i
lagstiftningen och beskattningen: hon fick ett värde, hon fick en tanke. Det var
nu det blef en lycka att födas.»
Om 1756 års händelser och om de Sammansvurnes afrättning
fäller Silverstolpe bl. a. följande uttalande:
»Det tillhör ej mig att här döma hvarken om behörigheten af deras
Öfvertygelse, eller om mildheten bättre än strängheten egnat den segrande
makten, eller om någonsin lifvets förlust borde vara ett straff för Statsbrott.
Men Lagen, Grundlagen själf, hade stadgat döden, och Lagens tydliga (ej
uttydda) ord är domarns enda lofliga begrepp om rättvisan — — — Hård?
Hvem är hård, som tänker med Lagen: ty det var alltid grefve Fersens
grundsats. Och är det säkert att mildheten i detta ögonblick varit rådligast?»
I skildringen af 1769 års händelser uttalade sig Silverstolpe
emot Adolf Fredriks politik, och "det parti som då understödde
konungamakten", och talade om att de utvägar, som därvid
användes, icke kunnat rättfärdigas af annat än ett partis enskilda politik,
hvilken Fersen ogillat, men ej kunnat afböja.
Likaledes omtalas hans försök efter Gustafs tillträde till
regeringen att genom fogliga jämkningar å ömse sidor bibehålla
regeringssättet.
"Men allt var numera fruktlöst. Förblindelsen tilltog med oenigheten.
Konungen förstod att nyttja ögonblicket: och hans skicklighet verkställde den
ryktbara regementsförändringen, som den allmänna ledsnaden gjorde lycklig.
I detta ögonblick var grefve Fersen frånvarande. Man har sagt, att hans
närvaro skulle hafva hindrat framgången. Det är möjligt, det är ej sannolikt.
Men hvad kan icke sägas?»
I anslutning härtill tog Silverstolpe ock Frihetstiden och dess
partier i försvar (under medgifvande af den vanhedrande falheten
och de personliga orättvisorna) samt framhöll särskildt den rikets
blomstring, hvari Ständerna efter ett halft århundrade lämnade det
vid Karl XILs död alldeles förstörda riket ifrån sig.
Om Fersens deltagande i 1789 års stormiga riksmöte sades,
att "hans medborgerliga språk och hans billiga betydenhet i frågor,
1 Detta uttryck misstyddes som en insinuation mot Säkerhetsakten men
hade undfallit både Eosenstein och Edelcrantz. (Rosenstein till Zibet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
