Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Warburg, Svenska Akademiens suspension och Leopolds uttalanden därom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 Karl Warburg
ningen, men ingen kände vägen. En gammal man, Erfarenheten,
Tidens och Sanningens Son, ville visa dem denna väg, lång men
säker, men Inbillningen ville ej lyda gubbens råd, utan trodde sig
där borta i öster se en stjärna uppgå vid Sällhetens slott och
menade sig ej behöfva annan vägvisare. Äfven Förståndet fann det
onödigt gå en omväg, då det trodde sig i skogen finna en annan
mera banad stig, som dess fackla kunde upplysa. Snillet åter brydde
sig ej om trampade vägar, utan ville bestiga klippor och simma
öfver strömmarna. Så gingo de sina egna vägar — alla vilse.
Stjärnan i öster bedrog Inbillningens hopp och äfven de andra
kommo på irrvägar och nödgades till slut lita till Erfarenheten, som
visserligen var uttröttad på sin långa väg men dock erbjöd sig föra
dem fram till målet stödjande sig på dem. Därefter tillämpas denna
allegori på Fersen, som tillhört dem, som med erfarenhetens fackla
klarast förelyst samtid och fädernesland. " En sådan man var värdig
Gustaf Hirs aktning", och då konungen "hade nog stolthet att ej
kräfva hans råd, ägde han ej nog känslolöshet att icke smickras
af hans bifall."
Till sist förklaras, att Silverstolpes tal "på en gång rättfärdigat
denne store mannens saknad och vårt val", och hans inträde i
akademien under en samlad allmänhets bifall liknas vid en Romares
intåg i en öfvervunnen stad.
Det framgår af ett bref från Rosenstein till Zibet (meddeladt
af Ljunggren i Sv. Akademiens Historia, bilaga), att denne funnit
Silverstolpes tal väl "innehålla dess principer", men så mycket
Rosenstein kunde döma, framställda "med moderation och
varsamhet. " Det enda, som han funnit anstötligt, var ett uttryck om
arresteringarna 1789, men Silverstolpe ville ej borttaga det, "dock
adou-cerade han expressionerna". Edelcrantz och Rosenstein voro de
ende som sett talet på förhand.
Den 7 mars fattades beslutet om akademiens suspension, som
revisionssekreteraren Fredrik Gyllenborg, den blifvande
justitieministern, i all hast nödgades kontrasignera vid ett spelbord. Och
den 12 mars kungjordes suspensionen. Det skedde, trots den ytliga
försoningen mellan hertigen och Rosenstein, i de bistraste ordalag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
