- Project Runeberg -  Samlaren / Trettiofjärde årgången. 1913 /
7

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alvar Silow, Tegnérs täflingsskrifter i Svenska Akademien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tegnérs täflingsskrifter i Svenska Akademien

Den bild vår åtrå fåfängt retar
Af sällhet, nekt åt smärtans däld,
Wid hoppets dag vår blick den letar
Mot dödens land med bäfvan stäld.
I, som för jordens blinda slägten
Tron skänkt åt Eder sanings bloss
I Wise! som dess rätt förfägten,
Mån för en bättre verld I mägten
Te hoppets säkra grund åt oss?

O flärd af vishet som Er dårar!
O svaghet af Er läras tröst!
Hon torkar icke sorgens tårar,
Hon tystar icke tviflets röst.
Det ryter; »För en kraft som tömmes
»Se ait, förgänglighetens lån.
»Tror du at ensam du förglömmes?
»Och lagen hvartil stjernan dömmes
»Hvad friar grandet därifrån?»

»Af all Naturen som vi Känne
»Lydt är Nödvändighetens tvång:
»Din vanmagt tror sig trotsa henne
»I dina ödens bundna gång.
»Då hennes våld din svaghet sporde,
»Ditt högmod, städs med den i strid
»Tror blindt at dig hon vörda borde,
»Och at du sjelf den Kädjan gorde,
»Som, länk för länk, du vandrar vid!

»Til grafvens evigt slutna slöja
»Med facklor se de Wise gå,
»At med de bilder dig förnöja,
»Som skuggan sprider däruppå:
»Men nattens chaos-bölja sköljer
»Den rymd som sträckes innanför;
»Och hvem kom från de djup hon höljer,
»Som sade dig hvad där fördöljer
»Den förlåt du ej lyfta tör?»

Ja, Kan det, rymden af det höga
För våra fikna blickar göms:
Den natt som tynger på vårt öga
Ur Ödets Urna evigt töms.
Sin flygt förnuftet fåfängt spänner,
Och, villadt i en okänd rymd,
Sin vanmagt svindlande bekänner,
Och för den stolta Vishets vänner
Blir sanings dag biand dimmor skymd.—

Ur djupet utaf villans token
Hvad Guddom räcker facklan där,
Hvars dag så trygg för tviflets spöken
Så rik på tröst för hjärtat är?
Hon Kommer för det bröst som blöder,
Och himlen för hon i sin famn:
Och fäster lugnet, som hon föder
Med band af dygden, den hon stöder,
Och Religion är hennes namn.

Ja, det är hon som lifvet hamnar
För qualen som det täres af:
Dess moderliga hand som jämnar
Hvad lyckans blindhet ojämnt gaf:
Som brottets höjda son fördömmer
Til straffet, närdt i egen barm,
Och åt den dygd som stoftet gömmer
Hvars offer Minnets röst förglömmer
Ger lönen för föracktets harm.

Det är dess dag, af dåren hädad,
Som ter en Gud, för verlden gömd.
Dess styrsel, okänd eller smädad,
Dess dyrkan, vanstäld eller glömd:
En Gud som straffets åska skakar
Uti en verld som fjärran är,
Där för den trycktas rätt han vakar:
Och då han hämnden sjelf försakar
Oss äfven at förlåta lär.–––––-

Hvad är som tröstar dina dagar,

Du som föracktar henne än,

Då städs du trött och gäckad jagar

Phantomen utaf sällheten?

Skryt, skryt ej blind at du den funnit

I sinlig njutning, djuriskt nöjd;

Räds at du endast ångren vunnit,

Som följer nöjet, som försvunnit

Med dina nötta sinnens fröjd.

Må ske, mot ödets oförrätter
Och villans och begärens blygd
Ditt dårligt trygga högmod sätter
Blott ståten af den Stoiska dygd.
Men då Passionen våldsamt ryter,
Och plågan födes, evigt ny,
Hvad är den dygd hvarmed du skryter?
Et strå som stormens vrede bryter,
En suck iblang Volcaners gny.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:21:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1913/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free