Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Bolin, Tegnérs båda första Napoleonsdikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnérs båda första Napoleonsdikter 53
af tidsproblemen och blir en ifrig rousseauan, äfven om han senare
omvärderar sin uppfattning af Rousseau. Denne har själf på ett
egendomligt sätt bebådat Bonapartes framträdande, då han på ett
märkligt ställe i Contrat Social (bok II, kap. 10) yttrar: "II est
encore en Europé un pays capable de législation, c’est 1’ile de Corse.
La valeur et la Constance avec laquelle ce brave peuple a su
re-couvrer et défendre sa liberté, mériterait bien que quelque homme
sage lui apprit à la conserver. J’ai quelque pressentiment qu’un
jour cette petite Ile étonnera TEurope."
Det var en spådom, som i rikaste mått gick i fullbordan.
Ungefär ett tiotal år förut hade Rousseau också skrifvit en discours
öfver en af dessa tidens så omtyckta akademiska prisfrågor, hvilken
1751 framställts af akademien på Korsika — samma ö alltså, hvars
författning han ju också en gång fick i uppdrag att skrifva. Den
lydde; "Quelle est la vertu la plus nécessaire aux heros; et quels,
sont les heros à qui cette vertu a manqué?"
Sedan Rousseau låtit de klassiska hjältefigurerna passera revy,
framhåller han, på tal om och i motsättning mot "den vises"
själfviska lyckoomsorger, sin uppfattning af det verkligt heroiska:
"Les vues du vrai heros s’étendent plus loin; le bonheur des
hommes est son objet; et c’est à ce sublime travail qu’il consacre la
grande äme qu’il a reçue du ciel". Och på ett annat ställe: "Pour
placer le vrai heros à son rang, je n’ai eu recours qu’à ce principe
incontestable: que c’est entré les hommes celui qui se rend le plus
utile aux autres qui doit être le premier de tous."
Men framför allt är det följande passus, som ställer
tidsåskådningen i en utmärkt belysning, och som med någon obetydlig
förändring mycket väl skulle kunna tänkas ingående i någon af
Bonapartes proklamationer. Rousseau säger nämligen efter att bl. a.
ha omnämnt Augustus och Cæsar: "Qui de nous osera öter à tous
ces grands hommes la couronne héroique dont leurs tetes immortelles
sont ornées? Qui Posera refuser à ce guerrierphilosophe et bienfaisant,1
qui d’une main accoutumée à manier les armes, ecarté de votre
sein les calamités d’une longue et funeste guerre, et fait briller au
1 Kurs. af mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
