Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten 77
uppfattningen af "en Criticus, såsom en wåldswärkare och en
granskning, som en ärerörighet". "Man anser härstädes för en omänsklig
grymhet, at uptäcka fel i en Klåpares skrifter. Om någon wågar
säga: Detta barn wore behagligare, om det ej wore så fult, om det
haltade mindre . .. Strax ropar man öfwerljudt: Hwilken grym Satire!
Hwilken obillig Granskning! Hwad elakt hjerta, at klandra en stackars
Krympling, som dess Far aflat i största wälmening!" Man jämföre
med det ironiska Tal öfwer Satiren (S. S. 3 s. 239): "Huru omenskligt
är det ej, at ställa til åtlöje en olycklig styfson åt den partiska
Naturen, för det hon med njugga händer tildelt honom de gåfvor som
hon slösat på andre? Hvarföre ej med lika skäl utskratta en krympling,
begabba en blind, försmäda en mållös?" Det öfriga af uppsatsen
upptages af en öfversättning ur en "Fransysk auctor", som
framhåller, huru orimligt det är att begära samma skydd för
vitterhets-produkter som för borgerliga näringar. "Det wackra snillet är et
öfwerflöd." En hvar har rätt att tro sig ha det, men får då också
finna sig om andra skratta åt hans pretention. "En dålig författare,
som wäl granskas har ingen rättighet at anropa beskydd, så länge
han ej angripes såsom medborgare."
En liknande tanke framställes i ironisk form i en liten kvick
artikel i 1781 5 "Bref til Utgifwarne angående en § som saknas i
Lagboken." Denna paragraf borde stadga samma "wite och
rättegångskostnad" för den som kallar en annan dum, som för den som
säger, att han är en skälm. Är ej den förra beskyllningen långt
straffbarare? I allmänhet förargar man därmed långt mer en
medmänniska. " Och bewiset därpå at man sätter långt högre wärde på
sit förstånd, är at man dagligen i sällskap brukar säga: jag är en
hederlig karl, utan at därföre blifwa ansedd som högmodig ... då
man däremot aldrig utan uppenbar skamlöshet kan säga jag är qwick.
Det wore at såra alla närwarandes egenkärlek." Man jämföre
härmed Kellgrens reflexioner öfver begreppet "hederlig karl" (se ned.
s. 81). Särskildt borde herrar journalister vara underkastade denna
lag i hela dess stränghet, då de "utan at kalla en Författare dum,
göra det som är långt wärre, ty de bewisa det." Och författaren
anser, att straffen borde stå i proportion till den kritiserades litterära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
