Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten 79
Om dessa uppsatser om satir och kritik med större eller mindre
sannolikhet kunna tillskrifvas Kellgren, så finnas däremot en del
andra under dessa år, som absolut ej kunna vara af honom, men
som stundom tillskrifvits honom, då man haft den föreställningen,
att allt, som Stockholmsposten förkunnade i detta ämne, borde vara
af hans hand. Detta är så mycket mindre fallet som en del af
dessa uppsatser tydligen äro förtäckta angrepp på honom. Så synas
mig t. ex. de "Tankar öfwer Critiquer", som finnas i 1780 163, snarast
vara att uppfatta som ett förtäckt angrepp på Kellgren. Detsamma
gäller om "Något om Personelle Satyrer" i 1783 48, som Sylwan1
också på grund af dess häftiga utfall mot Boileau med full rätt
frånkänt Kellgren. Hvad till sist beträffar de tvänne uppsatser
"Om critici", som finnas i 1786 148, 149, så äro de tvifvelsutan af
Leopold. Det är egendomligt, att man ej observerat detta, då de
äro försedda med samma signatur, "Plaudite", som Leopold
användt i sin strid med Regnér i Stockholmsposten.
I samband med artiklarne till försvar för satiren står en kvick
liten artikel i 1779 125, som utan tvifvel är af Kellgren. Det heter
däri: "I Turkiet är det ganska farligt, at wara witter. Man tror
där at man omöjeligen kan wara god Poet, utan at hafwa et horn
i sidan mot Mahometh. Man tror där, och kanske ej utan skäl, at
man ej kan skrifwa en wacker wers utan at äga för mycken smak
och finna det något litet narraktigt, då Propheten stoppar halfwa
månan i sin råckärm. Poet och Fritänkare wil hos dessa
Barbarer säga et och samma. Orsakerna härtil tyckas i synnerhet
wara twänne. Det första, at ehuru förblindade menniskorna
äro af widskeppelser, kunna de dock aldrig helt och hållit utrota
en inwärtes känsla, som säger dem at de äro eländiga dårar; och
för det andra wilja de genom dylika beskyllningar hämnas det sår
som deras egenkärlek lider genom en witter mans superiorité.. .
De stadna ej blott wid dem, som warit nog oförsiktiga at almänt
utskratta de helgade fördomar; nej, äfwen den förnuftige, som ägt
för mycket föragt för dessa uselheter at nånsin wårda sig en gång
omtala dem, kan ej heller slippa undan. Man uttyder hans åthäfwor,
1 Samlaren 30 s. 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
