Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 Martin Lamm
Kryddboden och Köket." Likaså observerar man, att författaren
på båda ställen med låtsad förtrytelse säger sig ej vilja tro, att
professorerna skrifva dessa afhandlingar åt respondenterna. För
öfrigt återfinna vi fullkomligt samma ton som i skämtet med den
akademiska disputationslitteraturen i Bergstensrecensionen. Det
talas om att "sällan en Academisk disputation ses öfwerlefwa
Dis-putations Calaset, och hinna en mil från Academien".
Af de litterära polemiker, som vid denna tid framförallt gjorde
Stockholmsposten berömd, kan jag utan vidare förbigå Leopoldstriden
och Thorildfejden, då Kellgrens inlägg i dem redan äro vederbörligt
identifierade af Ljunggren. Ej heller finns det någon anledning att
dröja vid den långvariga kamp, som uppblossade på grund af
Kellgrens artikel "Om swårigheten för en god Christen at wara stor
poet". Att det är Kellgren, som skrifvit denna uppsats och de
därpå följande replikerna, har ju alltid antagits som gifvet och
bevisas direkt af den öfverensstämmelse mellan ett uttalande i den
första uppsatsen och i Auroratalet om satiren, som påvisats af
Söderberg.1 Däremot finnes anledning att något dröja vid
Voltairestriden och latinkampanjen.
Att Kellgren själf deltagit i Voltairestriden i Stockholmsposten
har alltid tagits för gifvet, ehuru man ej sökt närmare bestämma, hvilka
hans inlägg varit. Det är, som vi skola se, likväl i några fall mycket
lätt. Sålunda kan det med säkerhet visas, att det är Kellgren själf,
som först i Stockholmsposten dragit värjan till Voltaires försvar.
I 1779 14—15 hade en insändare lyckats få in en för Voltaire
förklenlig anekdot. Den besvarades omedelbart dagen därpå (i n:o
16) af signaturen Philokalos, der anekdotberättaren, som kallat
Voltaire kvick, fick en tillrättavisning, att han i stället bort säga "at
Voltaire är et af de största Snillen, hwaraf mänskligheten kan
bero ma sig, och at hans Skrifter på et förtjusande sätt wisa sin
öfwerensstämmelse med förnuftet, ehuru de icke öfwer alt stämma
1 Samlaren 23 s. 23. An uppenbarare blir Kellgrens författarskap, om man
jämför uppsatsens ingress med den ursprungliga texten till Auroratalet: »Hela
Skriften beviser äfven den satsen at ingen stor Poet kan vara god Christen.
Passionerne äro de eldsvingar, på hvilka en ogudaktig Poet plägar lyfta sig öfver
det låga och medelmåttiga. Utom passion är ingen själ i verseller vältalighet» o. s. v-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
