Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 Martin Lamm
Vi ha härmed kommit öfver på det musikaliska området, som
vid denna tid lägger stort beslag på Kellgrens intressen. Tack vare
hans uttalanden om musik i bref och i minnestalet öfver Wellander,
är det i själfva verket möjligt att identifiera en mängd af hans
recensioner och artiklar om musik och opera.
Som utgångspunkt kunna vi taga ett bref till Clewberg af den
2 mars 1781 (Schück, a. a. s. 69), där det heter: "I går gret jag i 2 hela
timmar på Operan, då Aleeste för första gången spelades. Fru Müller
debuterade. Man kan säga, att man förut hvarken sett något spectakel
eller någon Actrice i Sverge. Hela parterren snyftade och alla
vackra ögon voro gömda bakom solfjädrar.u Man återfinner denna
entusiastiska stämning i den långa artikel "Om Operan Àlceste",
som en månad senare (1781 76) trycktes i Stockholmsposten. Och
det heter där om fru Müllers spel: "Ingen har ännu här på
Theatern pressat tårar ur så många ögon; och jag kan icke beskrifwa
huru nöjsamt det warit at wid de mest rörande ställen få se alla
Logers wackra ansigten på en gång bortskymda af solfjädrar."
Härmed synes mig Kellgrens författarskap till denna artikel vara
bevisadt.
Denna artikel uppehåller sig hufvudsakligen vid utförandet. Om
musiken säges endast, att den är "gudomelig" och ej kan förliknas
med något "om icke med sjelfwa Himmelen". Dessutom göres en
liten anmärkning mot sannolikheten i tredje aktens handling. Af
stort intresse är däremot hvad som säges om dansen, då det gör
det möjligt för oss att attribuera flera föregående och efterföljande
uttalanden i samma anda till Kellgren: "Hwad de så kallade
Balletterna angår, så äro de sig altid lika, det wil säga obetydlige och
sömngifwande. Så länge Chorerna sjungas, är figureringen både
artig och interessant; men så snart folket med en Ballet skal gifwa
sin fägnad tilkänna öfwer Admetes återwundna helsa, och en och
en framkommer i sänder (antingen densamma hoppar, wänder sig,
sträcker armarna, lyfter foten, minauderar eller gör alla dessa
underwerk tillika) begynner Åskådaren strax, och utan hjelp, at gäspa.
Hur wil man ock wänta annan werkan af en dans, som skal wara
Theatralisk, och der dock de Dansande ej hafwa annat at säga än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
