Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten 123
At den förtjenst en Menskja har
Är ingen ann, än den hon äger.
I "Til en förnäm herre" (S. S. 2 s. 237) talas det om att
adressaten, Armfeldt, är född uti de bygder,
Der härkomst från en gammal ätt
Är et quittence på egna dygder
Och en transport af andras rätt!
Det är alldeles samma tankegång, som då i vårt tal den unge
adelsmannen framhåller, "at den heder oss redan wisas, är allenast
at anse, såsom et förskott på den, som wi framdel es böra förwärfwa".1
För öfrigt uppehåller sig talet hufvudsakligen vid det gängse
talet om "ädel blod". Med en del medicinska argument — Kellgren
tillgriper alltid gärna sådana — bevisas, att det är löjligt att tro,
att blodet kan ha bevarat några ärfda egenskaper: "Widare fick jag
weta, at en människa, wid hwart tolfte år, hade en aldeles ny kropp,
at alla delar af den förra gått småningom bort genom hwarjehanda
wägar, at helt nya kommit i stället af den mat jag ätit och den
luft jag andats." Det är fullkomligt samma medicinska erfarenhet,
som Kellgren ett decennium senare serverar i en af de recensioner,
som delvis införts i Samlade Skrifter, den som rör Hallenbergs
historia (1790 120): "En människja äger, om en wiss tids förlopp,
ingen enda qwar af sina fordna beståndsdelar, men hon är dock samma
människja ..."
En sista liten detalj bekräftar ytterligare Kellgrens
författarskap. I sin satir öfver "de Höga" i Mina Löjen talar Kellgren om
De nycker, som förtjensten dömma,
Som blindvis lasta och berömma,
Och slutas med et: vare sagdt.
Detta högfärdiga afklippande af hvarje diskussion, hvilket Kellgren
antagligen själf fått pröfva på under sina konditioner, har han
3 Den gemensamma förebilden äro följande rader i Youngs Love of Faine
såt. I:
They that ön glorious ancestors enlarge
Produce their debt, instead of their discharge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
