Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 Martin Lamm
lets gudomliga röst", när hans ögon tåras, hans hjärta klappar vid
tanken på andras olyckor, då han i själfförglömmande extas
identifierar sig själf med den lidande mänskligheten. Det är den
Rous-seauska periodens skaldeideal, som här träder oss till mötes.
Det är i full samklang med denna nya uppfattning Kellgren i
sina senare estetiska uttalanden resolut skjuter krafvet på formell
korrekthet åt sidan. Det är känslan och ej förnuftet, som skall inspirera
skalden, och också hos läsaren fordras en gnista af samma eld, som
värmt författaren, om han skall kunna rätt bedöma hans verk. I
en ofta citerad artikel från 1790 (Om Andelige poemer S. S. 3 s.
262) heter det: "Hvarje passion, och kärleken i synnerhet, har sit
egit språk, som blott kan dömmas af passionen. Des Logica och
Rhetorica äro ej Plennings och Vossii. Des gång är flygt, des röst
är rop, des rörelser hänryckningar. Den älskar framför alt at
uttömma sit ämne, at vända det om på tusende sidor, at återkomma på
sina spår, at ofta uprepa samma tankar och uttryck. Jag påkallar
alla Läsare af Rousseaus Blaise. Hvad solecismer, hvad utsväfningar,
hvad tomma utrop, hvad ledsamma omsägelser, hvad brist af god
ton skola ej här Puristen, Philosophen, och Hofvet finna? Hvilken
känslolös ropar ej: denne Auctor rasar. — Men I, hänryckte Älskare!
I som läsen dessa Bref med St. Preux’s och Julies hjerta; hvad
blifver Er dom? beundran och tårar."
Det är ingen svårighet att visa att det också här är
Rousseaus uppfattning, som ligger bakom. I sitt andra företal till
La Nouvelle Heloise låter han en torr granskare framställa
anmärkningar mot kärleksbrefvens stil: "Que d’exclamations! Que
d’apprêts! Quelle emphase pour ne dire que des choses
commu-nes!" Men författaren genmäler, att det endast är kärleksbref, som
med kallt hufvud sammanskrifvits af en belesprit i
studiekammaren, som äro felfria retoriska mästerverk: "Au contraire, une
lettre que 1’Amour a réellement dictée; une lettre d’un amant
vrai-ment passionné, sera láche, toute en longueurs, en désordre, en
repetitions. Son coeur, plein d’un sentiment qui déborde, redit
tou-jours la même chose, et n’a jamais achevé de dire.....Si la force
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
