Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sixten Belfrage, Genombrottet i Lidners diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 Sixten Belfrage
Jungfrukörer sekundera henne och måla stridens hetta och
kämparnas tapperhet. I tunga högtidliga rytmer skildras till slut
Hermanns bekransning.
Eine der Jung fr auen.
Reich mir den Kranz des heiligen Laubes,
Dass ich der Fürstinn Hermanns ihn bringe.
Eine Andre.
Ich reiche dir den Kranz des heiligen Laubes
Dass du der Fürstinn Hermanns ihn bringest.
Thusnelda.
Empfang von Thusnelda den Kranz des heiligen Laubes,
Befreyer deines Yaterlands!
Ihn nahm mit der goldenen Siechel Brenno
Von des Haines ältesten Eiche!
Det är tydligt, att Lidner skummat ytterst lätt. Klopstocks
djupa nationella patos har så litet gripit honom, att han icke väjer
för att använda dennes motiv under form af en balettscen, ty så
kan man snarast rubricera förra delen af Medea I: 2. Reminiscenser
från ringränningsförlustelser blanda sig med dylika från
Hermanns-schlacht. Äfven när allvaret träder in på scenen (i III: 3), äger
det ingen germansk bardklang, icke ens en ofullkomligt efterhärmad
sådan. Det antikiserande draget är heller icke likartadt med dess
motsvarighet hos Klopstock. Det kan vara svårt nog att bestämdt
utsäga, i hvilken nyans antiken klingar igenom i Lidners krigssång,
och hvar man skall finna parallellen. I Klopstocks nyantik finns
den emellertid icke. Det hjälper i själfva verket icke heller att
peka på att "Medea" var en opera och som sådan måste formas
efter annat mönster än Hermannsschlacht. Trots att deras
diktar-skap äger likheter i sin tidshistoriska genesis, trots de
förromantiska dragen är det svårt att upptäcka någon valfrändskap mellan
de båda skalderna.
Sätter man krigssången, som sig bör, i sammanhang med
Lidners hittills en smula förbisedda patriotiska diktning, tvingas man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
