Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sixten Belfrage, Genombrottet i Lidners diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genombrottet i Lidners diktning 175
att rikta sina blickar åt helt annat håll. Redan den i Medeas
A-text förekommande, i krigsskaldernas mun lagda strofen, som man,
ehuru skild från de andra, kan betrakta som krigssångens femte,
likformad som den är med de fyra i den tryckta texten, ger en viss
ledning. Strofen lyder:
O Hjeltar! I som fått i arf
Det Blod, man rinna ser:
Hvi slutas Ärans tidehvarf
O Hjeltar! nu med Er?
Tanken återfinnes redan i "Erik XIV:"
I gamle svenske män, på hvilkes stoft jag träder.
Hvad söner alstras nu utaf så tappre fäder!
Är äran död med er? har alt sitt tidehvarf?
Får man blott hjältars namn, ej deras dygd i arf?
(Erik XIV, III: 5).
Man misstager sig knappast, om man anser dessa rader mera
besläktade med Gustaf IILs poetiska intentioner än med Klopstocks.
Det är dylika tankar, som återklinga i den kör, som glansfullast
gaf uttryck åt Gustaf IILs ideal i patriotisk diktning, Kellgrens
ungefär samtidigt med "Medea" skrifna: "Ädla skuggor, vördade
fäder".
Liksom man i den förklang till stridssången och stridsscenen
i "Medea", vi funnit i "Erik XIV", kan urskilja det typiska
grundackordet från den mera tillfälliga biklang, Klopstocksanslaget
lämnat, har man tillfälle att göra liknande iakttagelser hos den
efterklang, som förstuckit sig i Lidners ode "Glömskan". Diktens syfte
är rakt motsatt krigssångens. Den skall visa, huru glömskan snart
täcker allt och huru intig äran är. Men skalden kan icke hålla
tonen. När han i strofen "I Ynglingar, som nu i Gustafs fotspår
striden!" kommit in på de tankebanor, kanske rättare sagdt
känslobanor, han följt i krigssången, dyker omedvetet den ena efter den
andra af de samhöriga associationskedjorna upp. "Ditt namn skall
ock en stjärna få", — tanken borde förnekas, men skalden pekar
i stället på den nya stjärna i eterns rymd, som bär vittne om Ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
