Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 Albert Nilsson
tragiska poesien utvecklar Neikter, huru det finnes skalder som äga
kvickhet och inbillning, men sakna omdöme, som äga större svårighet
att tygla pegasen än att hugga honom med sporrarna. För dessa
ha reglerna sitt särskilda värde.1 Egendomligt nog håller Neikter
reglerna eller "konsten", som han också kallar dem, för att vara i
synnerhet nödvändiga i den episka och tragiska poesien; detta
motiverar han med följande märkvärdiga argument: "då andre Poeter
måla den blåtta, den altid öpna och mötande naturen, måste en
Epicus och Tragicus afskildra hjeltar, et slag af menniskor så rare
at finna, så svåre at skildra, at det fordras en mer än vanlig konst
at tekna dem". Neikter bekänner sig här som annorstädes till den
aristoteliska mimesisteorien. Då skalden afbildar den vanliga
naturen, har han ej särskildt behof af regler, men när han skall
skildra den sällsynta och högsta, behöfver han dem!
I en föreläsningsserie, som sannolikt förskrifver sig från
1790-talet, går Neikter frågan om reglerna närmare in på lifvet. Han
häfdar här sin gamla sats, att reglerna böra vara slutsatser, som
man drar ur erfarenheten. Ganska många, framhåller han, ha påstått,
att regler äro onödiga, ty flera ha skrifvit väl utan än med sådana.
Men man bör observera att regler behöfvas, innan man kommit så långt
att man kan skrifva väl. "Om man inte haft Reglor till
skeppsbyggerikonsten, så hade man ännu seglat i utholkade trädstockar". Reglerna
tjäna till att förebygga misstag, som geniet så lätt begår. De äro
till sitt väsen antingen grundade i naturen eller också bero de på
modet. De senare äro odugliga, men de förra äro "värda att känna
och nyttiga att observera". Och här framdrages Shakespeare som
ett varnande exempel på pcfeter, som försyndat sig mot reglerna.
1 Neikter åberopar sig här på några sentenser hos Pope i hans Essay ön
criticism (I v. 80 o. f.):
There are whom Heav’n has bless’d with store of wit
Yet want as rauch again to manage it.
’Tis möre to guide than spur the Muse’s steed,
Restrain his fury than provoke his speed;
The winged courser, like a gen’rous horse
Shows most true mettle when you cheek his course.
But care in Poetry must stil be had;
It ask discretion ev’n in running mad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
