Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakob Fredrik Neikter 229
1700-talet behandla smakproblemet. De antaga alla till sist en
objelrtiv smaknorm. Finnes det en god och en dålig smak, frågar
Voltaire? "Oui, sans doute", svarar han, "quoique les hommes
diffêrent d’opinions, de moeurs, d’usages. Le meilleur goüt en tout
genre est d’imiter la nature avec le plus de fidélité, de force, et de
grace."1 I öfverensstämmelsen med förnuftet och naturen, som till sitt
väsen var förnuft, fann man det afgörande smakkriteriet. Det är den
boileauska estetikens argumentering. Hvarför skola vi beundra de
gamle enligt Boileaus estetik? Jo, därför att vi påträffa natur och
förnuft hos dem. Och huru veta vi, att det är naturen och förnuftet
vi påträffa hos dem? Det veta vi däraf att upplysta tider beundra dem.2
Samma bevisföring för att en god smak finnes använder äfven
Neikter.
I föreläsningarna definierar Neikter smaken som förmögenheten
att inse skönheten; och den har att göra med både känslan och
förståndet. Visserligen säger han, att mycket är skönt, som icke
behagar alla, men dessa fall äro så sällsynta, att de ingenting bevisa.
"De som tycka ätickan är söt och sockret beskt, äro mönstra, som
äga en särskilt smak från alla förnuftiga Mänskor. — Men nu kan
frågas äro de äfven mönstra de Nationer, som tycka om det som
en an[nan] Nation anser för fult? Aldrig har en hel Nation bestått
af Mönstra, och deras Smak beror ofta på associationer, upfostran
och ett elakt raisonnement." Neikter drar den slutsatsen, att det ges
vissa saker, som äro oföränderliga, och dessa behaga alla människor.3
Neikter appellerar icke till något för människorna gemensamt
ursprungligt skönhetssinne, utan till naturen och förnuftet. Hans
argumentering kommer ännu tydligare fram i inträdestalet.
Olikheten människorna emellan rör endast ytan, men icke själfva väsen-
1 Voltaire, Dictionnaire phil. Artikeln Goüt.
2 Lanson, Boileau s. 101—104.
Jämför äfven Marmontel (Essai sur le goüt): »II n’y a donc qu’un juge
suprême, un seul juge qui, en fait de goüt, soit sans appel: c’est la nature.»
3 Ars critica, s. 115. — Jämför äfven hvad Neikter på ett annat ställe
i sina föreläsningar yttrar: »En sjuk smak är äfven så vanlig som sjuka ögon.
Men missfoster äro ingen regel, de uphäfva icke naturens lagar. En sjuk smak
kan bli en allmän farsot, smitta et helt land och et tidehvarf, men farsoten
uphörer sedan han rasat sin tid och den förvända smaken kan förbättras.»
U. B. P. 142, (18, 48).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
