Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 Albert Nilsson
Den romantiska uppfattningen af inbillningen, som t. ex. Kellgren
företräder i Nya Skapelsen, ser man hos Neikter intet spår af.
Snarare delar han upplysningsfilosofiens rationalistiska uppfattning,
hvilken hos oss fått ett klassiskt uttryck i en annan dikt af
Kellgren, nämligen Våra villor. Inbillningens skapelser fattades i
motsats till sanningen och blefvo liktydiga med illusioner. Då Neikter
i sin poetik behandlar fiktionen, säger han, att inbillningen, som
befolkat berg och skogar med osynliga varelser, har gifvit
poesien det skönaste hon äger: vi äro af naturen benägna att tro
orimligheter, endast de komma öfverens med våra passioner.
Af-guderiet betraktar han som ett foster af inbillningen. Att
fantasiskapelserna, äfven då de strida mot verklighetens lagar, kunna äga
en symbolisk sanning, tyckes Neikter ej ana. Han medger väl, att
en poet icke är så bunden af verkligheten som en historiker, men
han får icke öfverskrida det sannolikas gränser. Här är Neikter
trängre i teorien än i praktiken. Enligt denna princip skulle Miltons
dikt Det förlorade paradiset komma alldeles till korta. Beträffande
fantasiverksamheten hyllar Neikter upplysningsfilosofiens
mekanistiska teori. "I en fiction componerar man en Person af flere d. ä.
at man lånar drag utaf flere särskilta caracterer, för at
sammansätta en, som blir mera besynnerlig än en vanlig menniskas caracter
och fölgacteligen mer frappant. Det är dock i synnerhet i detta
val af Caracterer och deras Combination som en poet bör vara
granlaga, at han ej som Horatius säger, förenar et menniskohufvud
med en hästnacke, och målar bakdelen som en fiskstjert m. m. Han
får ej stöta probabiliteten, at låta fiskar födas af ormar och dansa på
talltopparne passar blott i riddar Finckes Historia."1 För att
illustrera fantasiens verksamhet, använde man under 1700-talet ofta en
bild, som emellertid är långt mera betecknande för tidens
uppfattningssätt än för själfva den konstnärliga fantasien. Då Zeuxis skulle måla
skönhetsgudinnan, tog han fem de vackraste flickorna i Grekland och
utvalde de vackraste ställena hos hvar och en och sammansatte dessa
sedan till ett helt. Man kan betvifla att resultatet blef en Afrodite.
Blanck har på ett förtjänstfullt sätt påvisat, huru Neikter hos
1 Neikt. komp. i L. B. s. 57.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
