Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakob Fredrik Neikter 241
än efterapningar och lyckeliga öfversättningar från de fordna
Skalder."1 (Man observere att han i ett yttrande, som förut citerats s.
238, frånkänt Boileau och i det hela äfven Pope geni!)
Däremot förnimmes en fläkt af en ny tid, då Neikter varnar
för antikimitationens faror och framhåller originalitetens betydelse.
Originaliteten synes han likväl ofta tolka snarare rent objektivt än
subjektivt, det blir för honom mera en egenskap hos objektet som
poeten skall afbilda än hos honom själf. Grekerna, säger han,
hämtade omedelbart sina bilder ifrån en hemfödd natur. "Deras
målningar öfverträffa därföre i värma och lif likaså mycket våra
afbilder, som en tafla, hvilken är målad efter en lefvande människa,
öfverträffar den, som är tecknad vid en likkista. De Romare
af-skrefvo Grækerna, Fransoserne afskrifva de Latinske Skalder, och
andre folkslag söka att likna Pransoserna. Ju längre från källan,
ju grumligare vatten; ju flere aftryck, ju mattare blir platen."1
Om man med nyklassicism förstår den riktning, som
framhåller den grekiska konstens och poesiens företräde framför den
romerska på grund af den förras originalitet, så finnas många
nyklassiska tendenser hos Neikter. Emellertid lider hela Neikters
åskådning af brist på konsekvens; den verkar i hög grad eklektisk
och är föga genomtänkt. Än menar han Augusti tidehvarf vara
den mest lysande period, som vitterheten någonsin haft, än prisar
han grekerna på romarnas bekostnad. Men det är intressant att
se, huru han redan i afhandlingen om den tragiska poesien
fram-häft den naiva naturligheten som det grekiska dramats
hufvudegenskap i motsats till det franska. "I deras (grekernas) stycken lyser
et majestät och en pragt som är förbunden med en okånstlad
enfaldighet; eller rättare sagt, deras konst är så högt drifven at han
döljes af naturen. Man kan likna et Grekiskt Sorgespel vid et
ansigte som äger hälsans muntra rådnad; men Pransosernas, vid et
som är målat med smink." Då man i Neikters latinska afhandling
uppsöker motsvarande ställe, blir man något förbluffad öfver att se
honom åberopa sig på — Voltaire som auktoritet för sin mening:
"Comment imiter cette pompe et cette magnificence vraiement tra-
1 Inträdest, s. 472.
Samlaren 1913. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
