Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 Albert Nilsson
gique des vers de Sophocle, cette élegance, ce naturel, sans quoi
un ouvrage (bien fait d’ailleurs) serait un mauvais ouvrage."
Betonandet af motsatsen mellan natur och konst, mellan geni
och regler eller smaken, mellan ursprunglighet och imitation är
karakteristiskt för hela den riktning, som man skulle kunna kalla
för fransk-klassicismens upplösning. Man oscillerar mellan dessa
poler, laborerar med motsatserna, utan att kunna försona dem eller
låta dem uppgå i en högre enhet för att tala med Hegel. Det blef
romantikens uppgift att söka öfvervinna dualismen.
Motsatsen mellan natur och konst belyste redan Addison i en
Spectatorsartikel (n:r 417) med Homerus’ och Virgilius’ poesi som
exempel. "Reading the Iliad", säger Addison, "is like travelling
through a country uninhabited, where the fancy is entertained wi th
a thousand savage prospects of väst deserts, wide uncultivated
marshes, huge forests, mis-shapen rocks and precipices. On the
contrary, the Aeneid is like a well ordered garden, where it is
im-possible to find out any part unadorned or to cast our eyes upon
a single spöt, that does not produce some beautiful plant or flower."
Homerus är alltså den vilda, oberörda naturen, Virgilius den af
konstnärshand ordnade trädgården. Addisons distinktion mellan
konst- och naturpoesi går sedan igen hos Pope i hans berömda
företal till Iliaden. Han använder t. o. m. samma bild som Addison:
"And perhaps the reason why common critics are inclined to
pre-fer a judicious and methodical genius to a great and fruitful one,
is, because they find it easier for themselves to pursue their
observations through an uniform and bounded walk of art, than to
com-prehend the väst and various extent of nature. Our author’s
(Homer’s) work is a wild paradise, where, if we cannot see all the
beauties so distinctly as in an ordered garden, it is only because
the number of them is infinitely greater."
I det olika ställningstagandet till de båda skalderna Homerus
och Virgilius kan man under 1600- och 1700-talet ganska troget
afläsa graderna i den estetiska utvecklingen. Allt efter som den
stränga fransk-klassicismen upplöses och fordran på geni, natur
och ursprunglighet träder i stället för fordran på smak, konst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
