Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 Albert Nilsson
hans tid (såsom t. ex. det ordet Moralis som Cicero sjelf gort och ingen
brukat utom honom). På sjelfva Medeltidens Barbariska Latin kan man
uttrycka sina tankar i fal icke mera ärfordras än at göra sig begriplig.
3:o Det tredje skälet hvarföre de gamla öf: träffade oss var deras stora
kännedom af verlden och menniskjan som deras scribenter hade men våra
merendels saknade. De som hos oss idka vitterhet är gemenligen folk af
lägre stånd och fattigare som idka den för at få födan dermed. Dessa äro
skilda från stora verlden. De känna icke den tidens seder hvaruti de lefva
och kunna derföre icke måla dem. Hos de gamla voro deras Auctor er rät
ofta förnäma herrar ty den tiden voro de förnäme obligerade at förstå så
mycket som de smärre folket. Deras Historici voro folk som sjelfve haft
del i affairerne men hos oss äro de merend. Pedanter som aldrig set
någon affaire. Deras krig beskrefs at fältherrar. Deras partiehistorier af Partiets
Chefer; Xenophon, Thucydides Sallustius, Caesar, Tacitus, Plinius, Cicero,
Seneca, Demosthenes, Pericles, Aeschines voro alt män af första rangen när
de skrefvo hist. De beskrefvo sådana händelser som de sjelfva set. De
viste alla de hemliga driffjädrar och vågade uptäcka alt hvad de viste.
Herrarne kunna läsa et ställe i Hollbergs Moraliska tankar om Historien och
svårigheten för oss at få så goda Historici som de gamla hade.
Svårigheterna äro i synnerhet l:o at de som aldrig haft del i sakerna skola nu för
tiden berätta dem 2:o At om de veta rätta sammanhanget så våga de sällan
tala om det.
Yi lefva instängda i vår kammare och tro antingen at i stora verlden
är antingen idel rätvisa at alla mägtiga män äro Aristider el. också inbilla
vi oss at verlden består af idel skälmar och ogerningsmän. Bägge dessa
inbilningar äro falska, men de lärdes lefverne bevisar nog at de antingen falla
på den ena sottisen1 el. på den andra.
3:o Det tredje [!] skälet hvarföre de gamla kunde öf:träffa oss var
det at de icke besvärades af öf:flödiga reglor. Ty fastän reglor ofta äro
nödiga, så är det äfven ganska många reglor som nu föreskrifvas i
Yitter-heten som äro icke allenast onyttiga utan också helt och hållet ogrundade
som vi straxt skola visa.
En frantsos som skal skrifva i Vitterhet kan icke följa sit genie. Han
måste menagera publikens fördomar och som ingen nation regeras mera af
fördommar och mod än frantsosen så är också inga skrifter mera matta och
utan all märg än de nyare fransyska. Ändå då när [?] de skola öf: sätta
andra Nationers Arbeten så utelämna deras öf:sätta[re] merendels de
vakraste ställen endast för at icke stöta sin Nations smak.
1 Ändradt till något oläsligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
