Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 Albert Nilsson
Inledningsvis nämner Pope, att af alla Englands poeter måste
Shakespeare erkännas vara det skönaste och rikaste föremålet för
en kritik. Han lämnar de flesta och mest tydliga exempel på alla
slags skönheter och fel. Pope vill söka befria Shakespeare från
många påbördade fel och förminska andra fels dimensioner.
Det Pope särskildt prisar hos Shakespeare är hans originalitet,
naturtrohet och makt att skildra passioner,
Om någon författare förtjänat namnet originell, var det
Shakespeare. Till och med Homerus hämtade ej så omedelbart sin konst
från naturens källor. Homeri konst rann upp ur egyptiska källor
och bär märken af lärdom och modeller före honom.
Shakespeares däremot var ren inspiration. Han är ej så mycket en
naturens efterbildare som dess instrument, och det är ej så riktigt
att säga han talar likt naturen som att naturen talar genom
honom.
Hans karaktärer äro så mycket naturen själf, att det är en
orättvisa att kalla dem kopior af henne. Andra poeters skapelser
likna hvarandra, något som visar, att de äro aftryck af samma bild:
hvarje tafla är lik en dubbelregnbåge, som är en återstrålning af
en återstrålning. Men hvarje Shakespeares karaktär är lika
individuell som en lefvande; det är omöjligt att finna två lika. Till
denna karaktärernas lefvande rikedom bör läggas deras underbara
konsekvens; denna är sådan, att hade deras samtal varit tryckta
utan namn på personen, skulle man ändå kunnat hänföra dem till
rätta personen.
Makten öfver våra passioner har ingen ägt i högre grad än
Shakespeare. Man skönjer ingen möda, intet besvär hos honom för
att väcka dem. Vårt hjärta vidgar sig, våra tårar bryta fram just
då de böra. Vi äro öfverraskade i det ögonblicket vi gråta, och
vid eftertanke finna vi våra känslor så berättigade, att vi i stället
skulle förundrat oss, om vi icke gråtit då. De mest olika känslor
förmår han att väcka: löje och svårmod komma när han vill, han
behärskar det sublima och det löjliga; vår ädlaste ömhet och all
vår svaghet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
