4 (Samlaren / Trettiofemte årgången. 1914)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Liedgren, Till belysning af krisen i Joh. Olof Wallins lif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

djupare böjelse, som t. o. m. skall ha resulterat i ett definitivt frieri.
När Bernhard von Beskow 1853 var sysselsatt med att skrifva
Valerius’ biografi, vände han sig bl. a. till Wallmark med begäran
om upplysning angående den dam, som i Valerius’ dikter benämnes
Salla. I ett följande bref, dateradt den 14 sept. 1853, skrifver han
till samme man: "Då du nämner, att ’Salla’ förmodligen var Choræi
wackra enka, finner jag äfwen detta så mycket mer sannolikt, som
jag nu påminner mig, att Valerius war en af de tre berömda skalder,
som friade till henne (enka efter den fjerde), nemligen: Franzén,
Wallin, Valerius,» (Wallmarkska brefsamlingen i Kungl, biblioteket.)
Franzén, som redan i juli 1806 — en månad efter Choraeus’ död —
inledt korrespondens med hans efterlefverska, befarar under våren
1807, då Wallin utgaf första häftet af sina och Choraeus’ psalmer,
att detta skulle få betraktas som en sorts förlofningskort (Castrén,
F. M. Franzén i Finland, sid. 313). Det skulle ju, enligt tidens
bruk, närmast ha ålegat Wallin, Choraeus’ efterträdare som teol.
adjunkt vid Karlberg, att "konservera huset." Af Malla
Montgomery-Silfverstolpes Memoarer (I: 103) framgår äfven, att Wallin
uppvaktat fru Choraeus på Kristinadagen 1806 med verser i hennes
lille sons namn, hvilka Malla fann "oöfverträffligt rörande vackra".
Måhända äro de bägge elegiska styckena i Polymnia (1807) Enslingen
och Försakelsen framsprungna ur resignationen öfver det misslyckade
frieriet. [1]

Att såsom Nath. Wallin tänka sig förlofningen med mamsell

[1] I August Blanche’s Bilder ur verkligheten, II (En prestmans
anteckningar) förekommer, såsom min vän bibliotekarien Ivar Norberg påpekat för
mig, en historiett Vice Pastorn, där det berättas, hur en skön högadlig fröken
i hemlighet besvarar en ung prästs kärlek, men af sina anstolta föräldrar
tvingas att äkta sin greflige kusin ryttmästaren v. H. Vigseln förrättas af
den unge prästen »med dennes vanliga, kraftfullt ljudande stämma, utan att
en enda muskel i hans ansikte förrådde hvad som föregick inom honom»
Händelsen skulle ha passerat i »en af rikets mellersta provinser», och prästen
i fråga påstås ha varit sedermera ärkebiskopen Olof Wallin. Huruvida något
verklighetsunderlag funnits för denna anekdot, känner jag ej. — I landshöfding
K. von Kræmers skildring af Wallins sista stunder (tryckt i T. Ekelund’s Vittra
Skuggbilder, sid. 98 f.) omnämnes »ett äldre, svartklädt fruntimmer», som
skulle varit en »enkefru W., då bosatt i Upsala och bekant med Wallin sedan
den tid han var kyrkoherde i Solna». Den mystiska damen omtalas äfven
af T. Hagberg (se nedan).

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 18:21:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/samlaren/1914/0012.html

		Samlaren / Trettiofemte årgången. 1914 / 4 (1880-1935) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|