Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Liedgren, Till belysning af krisen i Joh. Olof Wallins lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid en viss oafgjordhet från föremålets sida. Kanske kan
äfven det melodiska, om Topelius erinrande poemet Svärmeri (Hvem
är du, o tärna) vara inspireradt af Sophie Runnevall. Det finns där
något af det sväfvande lätta och kokett graciösa, men också något
af det svärmiskt hängifna, som man gärna vill förbinda med
föreställningen om henne, sådan hon skymtar i de förut nämnda
berättelserna. — Bland i Wallins Samlade Witterhetsarbeten intagna
dikter, som ej förekomma i samlingen 1808, kan poemet Till Laura
(af Beskow dateradt till 1808—1809) också tänkas åsyfta Sophie.
Ett annat stycke, som förefaller innehålla bestämda
anspelningar på mamsell R., kallas i Wallins Witterhetsförsök 1821
Romance och förekommer första gången i tryck i Wallmarks Journal
för Litteraturen och Theatern 1810, n:o 71 (den 26 mars), där det
blott bär öfverskriften Ord till en air i Haydns Årstider (En
bygdens tärna sjutton år). Enligt n:o 75 af samma tidning uppfördes
nämnda oratorium första gången med fullständig orkester och kör
den 14 mars 1810 i Ladugårdslandskyrkan. Detta är väl
anledningen, att Wallin just nu publicerar dikten. Men redan 1807 har
vid en välgörenhetskonsert i Jakobs kyrka utförts "en air i Haydns
Årstider" (Stockholms Posten s. å. n:r 128), som möjligen kan vara
den af Wallin åsyftade. (Vid samma tillfälle sjöngs en koral ur
Choræus’ och Wallins nyss utgifna psalmhäfte.) Då just vid tiden
för denna sistnämnda konsert Sophie Runnevall fyllde sjutton år,
kunde det ligga nära att antaga, att dikten vore skrifven då och
således finge betraktas som vittnesbörd om att Wallins förbindelse
med henne inledts vid denna tidpunkt. Ty i dikten omtalas, hur
den vackra sjuttonåriga tärnan ger sin hand åt en känslofull och
fattig yngling, trots att hon har många förnäma och rika friare
omkring sig (mamsell R. var enligt Wallmarks och Nath. Wallins
samstämmiga vittnesbörd "mycket firad och kurtiserad",
"kringsvärmad af tillbedjare" o. s. v.), och den lycklige fästmannen lofvar
redligt att bli en son för hennes mor, som här tycks stödja partiet
(hvilket fru R. enligt Wallmark också verkligen gjorde):
Och flickans kind i purpurbrand
Sitt blyga ja har sagt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
