Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Emil Liedgren, Till belysning af krisen i Joh. Olof Wallins lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur tjusa ej i dina digter
De Lyckliga Makarnas pligter!
Du hördes af Känslornas Gud:
»Välan! hvad han sjöng skall han äga!»
Svor Guden, och flög för att säga:
Marie, blif min Sångares Brud!
Enligt Nath. Wallin skulle Wallmark ha uppmanat J. O. Wallin
att skyndsamt hämnas på sin f. d. fästmö genom att ta en annan.
Något liknande berättar ock Bernhard von Beskow. Det uppkomna
missförståndet mellan de båda älskande skulle (enligt J. O. W:s
egen uppgift till Beskow) ha underblåsts af "en falsk vän", som
"förespeglat honom lyckan der den icke fanns". Men det yttrande,
Beskow här åberopar, fälldes mer än tjugu år efter de ifrågavarande
tilldragelserna, och Wallin betraktade dem kanske då med andra
ögon, än när de nyss inträffat. Wallmark säger sig ej ha märkt,
att Wallin i början af sitt äktenskap fann sig mindre lycklig. Och
Wallin själf talar i bref till ärkebiskop Lindblom (3/10 1811) med
en viss skämtsam ömhet om sin "lilla hustru," som blifvit "alldeles
kär i ärkebiskopen". Äfven om Marie Dimander var sin make
mycket underlägsen i begåfning, är det ej därför sagdt, att Wallin
i allmänhet kände sig olycklig med henne. Hon öfverensstämde
kanske på det hela taget rätt väl med hans ideal af en kvinna,
åtminstone sådant han tecknat det i sin predikan om Qvinnans ädla
och stilla kallelse: ren och hjärtlig fromhet, anspråklös och
oförställd blygsamhet, vis och huld saktmodighet, öm och grannlaga
uppmärksamhet, allt försakande och allt uthärdande kärlek — äfven
om det ibland var en smula knappt med visheten. Att främmande
personer, t. ex. Malla Montgomery-Silfverstolpe (Memoarer IV: 151),
funno henne "ledsam", bör man väl ej fästa allt för stort afseende
vid. Wallins eget häftiga och uppbrusande lynne trifdes kanske i
längden bäst med en liten beskedlig och eftergifven hustru, som höll
honom kär trots allt.
Enligt Nath. Wallin skulle Sophie R. efter brytningen med
Wallin ha framsläpat ett dystert lif "2:ne år", då hon emot sin
vilja, öfvertalad af modern, räckte sin hand åt "en liten man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:21:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1914/0020.html
