Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Liedgren, Till belysning af krisen i Joh. Olof Wallins lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 Emil Liedgren
Geijers ord om "brytningen" i Wallins väsen omkring 1809
ha emellertid förmodligen kombinerats med Fryxells skissering af
Wallins poetiska och religiösa utveckling, där åren 1808—1809 spela
en viktig roll. "Omkring 1808 och 1809 vaknade han till djupare
känsla såväl af den kristliga psalmens, som i allmänhet af poesins
väsende, och skref i båda hänseenden herrliga stycken", säger F. i
fjärde häftet af sina Bidrag till Sveriges Litteratur-Historia. Och
i hans flera gånger citerade relation af förlofningshistorien nämnes
som ett bevis på, att Wallin själf genast kände brytningen med
mamsell Runnevall som sitt lifs olycka, " den tvärhastiga öfvergången
från hans första vanligtvis glada dikter under tidskiftet 1803—1809
och till de efter 1809 skrifna, de flesta af allvarligt, stundom
svår-modigt innehåll." Fryxell sammanställer alltså förändringen i
Wallins skaldskap med förlofningens upplösning. Härvid stöder han
sig troligen på Nath. Wallin, som ur Wallins sorg öfver mamsell
Runnevalls död förklarar omslaget till en allvarligare tonart i sin
namnes diktning: "Wallin uppvaknade förfärligt: Han såg och kände
hvad han gjort, hvad han förlorat" o. s. v. Som i det föregående
uppvisats, är emellertid Nath. Wallins hela kronologi felaktig. Att
J. O. Wallin efter 1809—1810 i stort sedt anslår en allvarligare
ton, sammanhänger väl mest med, att han allt djupare engagerar sig
i psalmboksarbetet och icke får mycken tid eller lust öfrig för
profanpoesien. Skulle det nästan exklusiva sysslandet med psalm
-diktningen verkligen berott på en förändrad lifsuppfattning, blir
tillkomsten 1815 af ett stycke som Canticum Corybanticum, i sin
art så typiskt wallinskt, alldeles oförklarlig.
Öfvergången från en lättare till en mera allvarlig tonart är f. ö.
ej så "tvärhastig", som Fryxell antar. Bland Wallins horatianska
parafraser äro de flesta helt allvarliga, ja förebåda rentaf en del af
hans psalmer, och detsamma gäller Klagan (1803), Sången vid Ströms
död (s. å.) och den därmed sammanhängande Enkans vaggvisa,
Uppfostraren (1805), Till den Okända (1806), Enslingen och Försakelsen
(1807) m. fl. Enligt Wiborgs bref till Tegnér den 12 januari 1821
är också Den Besuttne (tryckt första gången i Stockholms Posten
1820) ett af Wallins ungdomsstycken, ehuru ju däraf ej kan bestäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
