Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Liedgren, Till belysning af krisen i Joh. Olof Wallins lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 Emil Liedgren
mot slutet af 1810-talet. Den enda antydan, som i poemet själft
ges om tiden för dess författande, skulle väl vara raderna om de
vise och kungarna, "som svuro, i trötthetens timmar, den eviga
frid":
De talte så fordom, de tala så än,
De svuro, och svära detsamma igen.
Men idligt sig vänder det rullande klot,
Och gyllene tiden
Och eviga friden
Få där intet fäste för halkande fot.
Skulle det vara för djärft att antaga, att Wallin här tänker på
de försäkringar om evig frid, som efter Napoleons fall afgåfvos af
den heliga alliansens furstar? Att Wallin liksom Geijer först
imponerats af deras program, synes troligt af vissa uttalanden, men
den följande politiska utvecklingen bragte dem snart på andra tankar.
Och Wallins i företalet till 1816 års psalmboksförslag och i det
ryktbara bibelsällskapstalet s. å. uttryckta förhoppningar, att den
vaknade religiositeten skulle "förbättra världen från grunden"
föranledde redan i mars 1817 Tegnér att i bref till Hagberg utbrista:
»Tror han då verkligen, att tidens sår ej ligga djupare, än att de så
där lösligen borttvättas, vore det äfven med vigvatten? Tror han, att de
fromma minerna i tidens banditansikte betyda något annat än hy ekel? Tror
han, att den moderna gudaktigheten är annat än den omvända sidan at
narrkåpan, sedan fritänkeriet blifvit utslitet? — — — Tidens orm byter
ofta om skinn» o. s. v.
Detta bref har Wallin fått läsa (Hagberg till Tegnér den 21
mars 1817), och impulsiv och känslig, som han var, kan han ha
tagit starkt intryck däraf. Är det ej som ett återljud af Tegnérs
ord, då det heter i Hemsjukan:
Jag sett, hur det tillgått på jordens ring;
Men nytt under solen jag sett ingenting,
I hundrade former är allt likadant
Sin yta det fejar,
Men troget sig dr ej ar
Kring samma sin axel, som det varit vändt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
