Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Hvem har skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvem har skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze? 85
Innan jag öfvergår till mina metriska argument, vill jag här
sammanföra några andra spridda språkliga iakttagelser.
Först ett par observationer af syntaktisk och stilistisk natur.
I Br. Besw. placeras ett adjektiv synnerligen ofta efter sitt
hufvudord. Där talas om narcisserna blå, näcktergalarne små, wårena blijd,
Konsterna många, Konungar alla, Brudskatt stor, Gångaren grå,
Grytorne mång o. s. v. I Hercules finner man icke något exempel
härpå.
Denna dikt uppvisar på några ställen inverterad ordföljd i
hufvudsats utan inledande adverb, något som utan tvifvel
sammanhänger med ett af senrenässansens diktare synnerligen omhuldadt
konstgrepp: chiasm.1 Märk, huru Stiernhielm bygger upp sina satser
i skildringen af ruset, chiastiskt och antitetiskt! Exempelvis:
— en somnar/ och kijfwar en annan;
Annor gråter/ och leer den tridie; en sitter och qwäder.
En plager älskog/ och bannas en annan om alle siu Tusend.
Här, liksom i många andra afseenden, tycks författaren till Br.
Besw. vara mycket mindre initierad i senrenässansens poetiska
teknik än Hercules’ diktare, eller åtminstone icke visa sin lärdom.
I hvilketdera fallet talar ju detta mot Stiernhielm. Se blott det
sätt, hvarpå Br. Besw:s skald diktar om det ovannämnda partiet i
Hercules, hur han synbarligen saknar all blick för den konstnärliga
effekt och den större illusion af lif och rörelse, som här obestridligt
framkallats af den chiastiska ordställningen. I stället radar han
upp satserna fullkomligt symmetriskt, så att det hela till slut verkar
tröttande.
Stiernhielm placerar synnerligen ofta det finita verbet sist i
bisatser och i Hercules fäster man sig gifvet vid verser af följande
typ:
v. 69. Döden knoszar i kraas alt hwad här kraft har/ och heelt är
v. 148. Jämte hwadmer uti Flättiones ymnoge Bibliotliec fins.
v. 416. Alt hwad prijsligit är/ hwad lof och rosande wärdt är.
Dylika karakteristiska versfall äro däremot främmande för Br.
Besw.
1 Lindroth, a. a. s. 215.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
