Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Hvem har skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 Johan Nordström
att skalden haft Dygdens tal i Hercules för ögonen. Han ansluter
sig rätt nära till tankegången däri men nedlåter sig aldrig till rent
plagiat, ehuru tidens litterära moral i det fallet som bekant var
föga nogräknad, och i synnerhet Hercules ofta var föremål för
ogenerade tillgrepp.1
De ordagranna lånen från Hercules sträcka sig aldrig till hela
versrader utan blott till ett och annat uttryck, som förefaller som
en omedveten reminiscens (t. ex. skugg’ utan kropp v. 51, jfr
Hercules v. 452). Ibland kan Rudhelius ta upp en bild från Hercules
och för sitt syfte utföra den vidare. Så t. ex., när Stiernhielm
(Hercules v. 513) bl. a. om den dygdelöses ålderdom bildligt säger:
Harpan hon är förstämbd; lyder inte; strängiarna snarra,
utföres detta vidare af Rudhelius i Iasons tal:
Adelz nampn utan dygd är skugg’ utan kropp bara wäder/
Täckelse hwar under alhana laster de hölias och gömas /
Som en ostält Eeegal det illa skärrar och snorrar/
Men när det blifr. stält effter dygdenes liuflige stämmor/
Då gifwer det skönt klang bekommer klingande giänliud.
I själfva verket är likheten påfallande mellan Rudhelius’ och
författarens till Br. Besw. förhållande till Hercules. I intetdera
fallet kan man tala om plagiat, blott om smärre reminiscenser och
här och där ett bredare utförande af ett motiv, för Br. Beswrs
vidkommande t. ex. skildringen af dryckeslaget.
Om vi nu öfvergå till det parti af Rudhelius’ dikt, som
behandlar frieriet och bröllopsfestligheterna, kunna vi lätt konstatera, att,
ifall det antagna beroendet af Br. Besw. är riktigt, detta så långt
ifrån vittnar om den jämförelsevis stora själfständigheten i
inledningens förhållande till Hercules, att det t. o. m. måste betecknas
1 I Jacob Wollimhaus’ begrafningsdikt Prosopoj>eia Morits kan man t. ex.
läsa följande nästan ordagrant ur Hercules afskrifna rader:
Alt iagh molmar i Mull, som här så fagert och kiäckt är
Alt iagh kastar omkull, som här så präcktigt och skiönt är.
Iagh, jagh krossar i kraas ait hwad här älskas och ähras
Alt iagh trampar i Träck, som här fast blenker och prålar
Alt iagh dwalmar i Dwalm, som här all kiärast mon hållas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
