Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Hvem har skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 Johan Nordström
all den härlighet, som Br. Besw. uppräknat, men dock skulle,
enligt Ericsson, "på fästmösmarknaden den simplaste fästman köpa
ring, handskar och bok men vid mera förmögna partier skulle en
grann sjal och mera dylikt köpas".
När den vanartige sonen i Br. Besw. växer upp, tar han sig
alla möjliga olater före och förspiller sin tid genom att "spela
tärning, wäggpänning, skåtthall, Klåckare-Kiägla" o. s. v. Med dylika
nöjen tillbringar också i Ericssons skildringar den uppväxande
ungdomen sin tid. Särskildt omtalar han en del slantspel, hvaraf ett
tydligen är det hittills icke förklarade "wäggpänning"; "Mansöker
en slät plats vid en vägg eller ock uppsätter man en brädlapp på
marken och vid denna uppritar man en halfcirkel med en alns bas.
I midten häraf nedsätter man en pinne. Så utser man och
utmärker ett visst afstånd: t. ex. 6 alnar och vid denna afståndspunkt
får man hålla ena foten, och hvar och en kastar nu en slant för
att komma närmast mittelmärket i halfcirkeln."
Det nu anförda harmonierar uppenbarligen med det resultat,
till hvilket vi kommo genom den rent språkliga undersökningen.
I detta sammanhang kan ju äfven påpekas, att de i Br. Besw.-s
inledning nämnda djuren och växterna åtminstone snarare tyda på
Södermanland än på ett mera uppsvenskt landskap.
3. Från dessa utanverk, den dialektala och lokalkulturella
identiteten, vilja vi nu försöka tränga vårt problem närmare in på
lifvet och i den funna gemensamma miljön fixera de individuella
dragen. Tyda de dikter, vi ha framför oss, på författare med
samma intressen, samma bildning och kunskaper, och finns det något
gemensamt karakteristiskt i det sätt, hvarpå dessa dikter återspegla
desamma? Svaren på dessa frågor äro uppenbarligen af afgörande
betydelse för vår undersökning.
Af Johannes Rudhelius’ disputation Orbis imperiorum är det
lätt att se, att vi framför oss ha en man af utomordentligt
vidsträckt klassisk erudition. Han skrifver ett ståtligt latin och
citerar ett otal latinska och grekiska auktorer. Det är därför ej
mer än naturligt, att hans dikter bära talrika spår af hans klassiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
