- Project Runeberg -  Samlaren / Trettiofemte årgången. 1914 /
151

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Hvem har skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvem liar skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze 151

En fullständigare öfverensstämmelse med de allmänna
synpunkterna i Br. Besw:s inledning kan man ju knappt finna. Liksom
den berör också Luthers resonemang kärleken i naturens alla riken,
t. o. m. stenarna, och parallelliserar den med kärleken mellan man
och kvinna.1 Bilden med trädet, som sträcker sina grenar som
armar mot det andra, torde dessutom gå igen i Br. Besw. v. 459:

Hustrun är och en bärande qwist af söteste drufwor
Och sin Man som en stodh omfamnar uphöyer i lufften

En fortsatt läsning af Luther visar än mer våra dikters nära
förhållande till denne. Liksom skalden i Br. Besw. till en början
målar ut äktenskapets mindre angenäma sidor, barnens födelse och
därmed följande besvär, det ideliga bekymmer, de jämt orsaka sina
föräldrar, hvilkas nattro de störa med sitt skrik o. s. v., upptar
också Luther detta tema:2

Nu sihe tzu, Wenn die kluge hure, die naturliche vernunft (wilcher die
heyden gefolgt haben, da sie am klügsten seyn wolten), das eheliche leben
ansihet, szo rumpfft sie die naszen und spricht: »Ach, sol t ich das Kind
wiegen, die windell wasschen, bette machen, stanck riechen, die nacht
wa-chen, seyns schreiens wartten, sein grindt und blattern heylen, dar nach des
weybs pflegen, sie erneeren, erbeytten, hie sorgen, da sorgen, hie thun, da
thun, dass leyden und diss leyden und was denn mehr unlust und muhe der
ehestand lernet Ey solt ich szo gefangen seyn. O du elender, armer man,
hastu eyn weyb genommen, pfu, pfu, des jamers und unlusts. Es ist
bes-ser, frey bleyben und ön sorge eyn ruhig leben gefurt. Ich will eyn Pfaff
oder Nonne werden, meyne kinder auch datzu halten.

Was sagt aber der Christlich glawbe Metzu? Er thutt seyn augen auff
und sihet alle disze geringe, unlustige, verachte werck ym geyst an und wirtt
gewar, das sie alle mit gottlichem wolgefallen als mit dem kostlichsten gollt
und edell steyne getzirt sind...

Vi känna igen denna litania från Br. Besw.:

Måste då Far och Mohr sig sjelfwa städze bekymra/
Och mång ledsam natt uthi liuus och mörkrena waka.

Fadren gångar här ut och in i gården och skiämmes
Stundom har lilla Far ondt / och stundomb piper i ilska.

1 I Lucidors dikt till Pehrman 1668 kan man äfven finna liknande
synpunkter.

2 Vom ehelichen Leben, s. 295 (Weimaruppl. 10: 2).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:21:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1914/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free