Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Hvem har skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 Johan Nordström
I större utsträckning än Stiernhielm använder däremot
Rudhe-lius i denna dikt dialektala och icke-skriftspråksmässiga former.
Delvis kanske berodde detta på, att dikten var afsedd för ett
sörmländskt bröllop. Vi lägga då märke till ord som sandmullige träck
(v. 33), gnistra .(= gnista) (v. 101), pirf-ivickota gossar (v. 146) och
många fler; former som dörana, taggana, wåtewarona, tankana,
sängiana, föräldrana vid sidan af sådana som steekarne, styckerna,
Judarna, wattubäckerna; här och hvar inströdda verbformer som ha
(= har) (v. 171), har laga (–= lagat) (v. 259) jämsides med
öfvervägande normala former o. s. v.; adverbiellt använda neutrer af
adjektiv på -ig med bortfallna slutkonsonanter: lätteli, granli, allt
efter sörmländskt språkbruk. I kapitlet om Br. Besw:s dialektala
ursprung ha en del andra drag framhållits som paralleller till
språket i denna dikt. Ytterligare kan nämnas, som syntaktiskt
exempel, en ordställning som moderlig maningar kännes (v. 62), i maag
hans (v. 276).
Sammanhängande förmodligen såväl med dialektalt språkbruk
som med metriska motiv är förekomsten af en stor mängd genom
apokope stympade ordformer, icke blott genom elision vid hiatus
utan äfven, som det förefaller, godtyckligt, när en stafvelse eljest
var till hinders för versen. Så finner man t. ex. en rad som denna:
v. 34: Såg bar’ ill’ ut kund’ wäl förskräckia krigzguden Oden.
Alltsomoftast påträffas verbformer som löösz, (== löser), skitit
(= skiuter), hwälf (= hvälfver), hafw’ (= hafwer) o. s. v.
Hexametern synes ha beredt vår författare synnerliga
svårigheter. Därom vittnar ju bl. a. det nyss anförda. Hans afsikt har
tydligen varit att skrifva sin dikt med iakttagande af antika
positionslagar, och ehuru det lyckats honom i de flesta fall att
åstadkomma verser, som tillfredsställa den svenska accentens kraf, finner
man dock här och hvar prof på motsatta förhållandet, som t. ex.
v. 42:
Som af slikan åtrå wore tänd/ wärdenne besökia.
Icke desto mindre måste man erkänna, att versifikationen, trots
alla knaggligheter, har stora förtjänster. I inledningspartiet får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
