Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Hvem har skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 Johan Nordström
nullerne, Ziffrerne, tiderne med de i fråga om Br. P. anförda. I
ojämförligt mindre utsträckning använder författaren också
apokope-rade ordformer och de få gångerna hufvudsakligen framför vokal.
Af hjälpverbens former föredras de längre, t. ex. hafwer.
Härigenom har versen fått en mera daktylisk men också rätt enformig
rytm, som sticker af mot den föregående diktens. Den allvarliga
reflexionen har i Fr. L. öfverhanden öfver skaldens fantasi och
inspirationen saknas. Språkligt betecknar dock dikten en utveckling
till större formell säkerhet, liksom den i versifikatoriskt afseende
icke längre står kvar på Br. F:s ståndpunkt utan bygger på svensk
accent.1
När man från dessa två dikter kommer öfver till Br. Besw.,
kan man icke undgå att märka, att denna dikt, ur de synpunkter,
vi för ögonblicket anlägga, kan anses dels som resultant af
tendenser, antydda i den föregående utvecklingen, dels också som
fortsättare av vissa riktningar i densamma. Ehuru en afsevärd mängd
Herculesreminiscenser finnas, har dock språket i det hela fått en
mera själfständig prägel. Af Stiernhielms arkaismer är fortfarande
ingen ny upptagen; de anmärkningsvärda äro åtbörd och ijd,
jämförliga med Br. F:s åtbrud och idkare och Fr. L:s idkas. Under
det man således alltmer kan spåra ett undvikande af ålderdomliga
uttryck som i hwirnsku, å galnn, med snillo (i Br. Besw:s
motsvarande parti utbytt mot med flit), som Br. F:s unge skald upptog
från tidens mest frejdade författare, men som onekligen måste ha
haft en något för främmande klang för publiken, märker man ett
fortsättande af den ansats till bibliskt-religiöst språk, som vi funno
i Fr. L. och som sammanhänger med det religiösa innehållet. Vi
finna så böjningar som dygdenesz (isop), änkiones, mansens, Jordene,
öknene, Kyrckione, Trone, (af hiertans) grunde ete, och till dessa
ansluta sig då också en del gamla ordformer, hvilka med hänsyn till
1 Fr. L. är skrifven »här i Stockholm». Möjligen vistades författaren
således vid denna tid i hufvudstaden, hvilket dels kan ha haft betydelse för
hans språk, dels ock, hvilket är viktigare, lämnat stoff och anledning till den
satir öfver den sig alltmer utbredande lyxen och dryckenskapen, som vi sedan
finna i Br. Besw.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
