Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Hvem har skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvem har skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze? 173
upp / tilltaar / och förökes / Bores ju meer och meer / och får sine
förrige krafter". Och i Br. Besw:s ingress säges om "Hwad uthi
Siögar och Haf fins, hwad uthi Elfwerne spelar", att det vid vårens
ankomst "Röres uthi sitt lijf, till lust uptändes af älskog".
snar. Br. F. och Br. Besw. använda båda detta ord (och ej
någon af synonymerna snäll eller snabb): Br. F. v. 11 snarüjcktige
skyar och v. 178 "löper snart / som en häst uta gienhåld/"; Br.
Besw. v. 517 "the snart löpande stiernor"*
Till dessa prof på en enhetlighet i ordvalet, som i flera af fallen
knappt är förståelig annat än som grundande sig på författarnas
identitet, vill jag foga ännu ett, som dessutom har sitt stora
intresse, emedan det afgjordt stred mot de teorier, som Stiernhielm
och hans trognaste lärjungar i väsentlig mån tillämpade vid sin
författarverksamhet, nämligen det förhållandet, att både Rudhelius
och Br. Besw:s författare upptagit, som det i flere fall vill synas
direkt, lånord från de klassiska språken. Så har Br. F. Prœtext
(v. 130), Fr. L. tribulera (v. 89), Br. Besw. Consocierat (ej upptaget
i S. A. O. B.) (v. 64), jämte en del andra af mera bekant slag.
Den nästan konsekvent genuina böjningen af alla klassiska namn,
som våra dikter ha, stod ej heller i rätt samklang med teorierna i
renässansens poetiker.
Härmed äro vi då inne på den frågan, huru de dikter, hvarmed vi
sysselsätta oss, förhålla sig till de samtidigt gängse begreppen om
och fordringarna på en modern dikt. Det synes mig emellertid
knappt behöfligt, ej heller medger utrymmet det, att i detalj ingå
härpå. Hvar och en, som är någorlunda bekant med det mest
representativa i 1660- och 1670-talens diktning, märker ändå vid en
genomläsning, att våra dikter, Br. Besw. icke undantagen, i stort
sedt utmärka sig genom frånvaron af flera af de mest gouterade
stileffekterna, låt vara att en del sådana visst icke saknas. Ett
synnerligen starkt i alla tre dikterna representeradt drag är t. ex.
uppräkning eller hopning af två eller flera i det närmaste
likvärdiga uttryck, icke blott i sådana fall, där detta af artistiska skäl
kan motiveras, utan ofta tydligen blott för att utfylla versen. Man
kan säga, att denna egendomlighet ter sig som rent manér och står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
