Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schück, Ur gamla anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 Henrik Schück
blott hos Birgitta, utan ock hos Runius’ samtida Swedenborg samt
t. o. m. hos så klara andar som Stjernhjelm och Linné.
I och för sig äro dessa syner och drömmar föga märkliga, men
såsom ett bidrag till Runius5 biografi sakna de ej allt intresse. De
röja dock något af den tankevärld, inom hvilken svenskarne rörde
sig under den stora ofredens dagar, deras förhoppningar, deras
tvifvel och deras sorger, och liksom fordom på Birgittas tid togo sig
dessa fortfarande ett uttryck i visionens eller drömmens gestalt.
Anno 1706 in Julio — berättar Runius — drömde jag i
Stockholm, att jag såg på himmelen 3 stora guldmedailler eller eldsolar.
Den mot högra sidan stod kejsarens bröstbild och vapen på, den
mot venstra sidan hade engelska vapnet; midt uti var kungens i
Frankrike bröstbild med krona på hufvudet. Rätt som jag såg till,
begynte denna kronan att lyftas och i detsamma som jag tyckte
jag varit efter mina disciplar Stiernmarckarna till att wisa dem
detta, och då jag kom igen var mansbilden borta och i dess ställe
satt en qvinna med äpple och kors i handen.
Anno 1707 in Septembri drömde jag här i Reval, att ibland
annat, då jag var på en besvärlig resa, skulle jag lära lilla gref
Claes Strömberg skrifva under baran himmel, då jag ock skulle rita
allehanda sinnebilder för honom. Huru de nu alla sågo ut, minns
jag inte, men på sista raden stod en krona ritad med dessa orden:
Finis coronat opus.
Samma år den 23 October hade jag denna eftertänkliga dröm.
Jag var på en väg och slet mycket ondt, hade till att klifva öfver
branta höjder ibland tjock skog. När jag nu en gång begynt klifva
upp för ett träd eller hvad det var, der ingen apparence var till
att komma fram, råkade jag fatta med venstra handen i en stor
fågel, brokot med gula och hvita fjädrar, dock mest gula, hvilken
de sade mig skulle vara en and. Och då jag något hårdt höll henne
i hufvudet, tycktes mig som hon af räddhåga släppte ett ägg,
hvilket, när jag öppnade, låg deruti en sammanrullad papperslapp (sådan
till anseende som de kortbladen taskspelarne pläga praktisera in i
äggen under tiden). På denna lappen stodo (förutom dessa tvenne
namnen Carolus XII och sedan mitt namn, sans comparaison, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
