Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schück, Ur gamla anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur gamla anteckningar 239
namn stodo något afsides) dessa orden på tyska: Es ist vergebens
dass du dich bemühest, du wirst doch das Ende des Krieges nicht
oder kaum erieben.
Men kan hända songes sont mensonges. Emellertid hänga de inte
så illa ihop.
Anno 1708 natten emellan den 7 och 8 julii såg jag per quietem
en ovanlig, stor och klar regnbåge, som gick öfver hela himmelen,
från söder till norr, midt öfver mitt hufvud eller igenom mitt zenith.
Uppå denna regnbåge söder ut stod konungens namn med dubbelt
C och krona öfver, hvilken lutade, och var namnet såväl som
kronan så svart, att jag i hela verlden intet vet någon ting vara till,
som så svart är. Men det, som gaf mig hopp, var det, att ifrån
detta svarta namnet spridde sig ett så klart sken, som solens vida
öfvergick, och räckte dess strålar och den härliga glansen deraf
öfver hela himmelen.
Denna dröm skref jag strax opp, och året derefter tycktes han
träffa in, hvad svärta angår, vid Pultava.
Anno 1709 om hösten hade jag detta infallet i sömnen. Jag
står på en väg midt emellan tvenne gärdesgårdar, som voro de
högsta jag sett. Innanför den ena gärdesgården, som upprätt stod,
var en grön äng. Deruti gingo tre stycken oxar, hvilkas like jag
till storleken aldrig sett eller kan få se. Den ena af dem hade
hjorthorn. Dessa oxar voro feta och röda, stodo och lutade sina
hufvuden ihop, och tycktes mig, att jag blef rädd för deras falska
min. Rätt som de så stodo, springer den ena af dem till vägs, och
så tung som han var, sprang han likväl lätt öfver den höga
gärdesgården, så att han inte snuddade vid honom; sedan qvistade han
öfver stora vägen några steg ifrån der jag stod och hoppade in i
den ängen, som gent emot låg, hvilken var med skog beväxt och
hade äfven som den förra en ganska hög gärdesgård, men nota bene
densamma låg på några famnar bortåt, halft emot marken lutande
eller svigtande. Derinne blef nu denna oxen stående och därmed
vaknade man. En fem à sex veckor derefter kommo tidningar, att
dansken var i Skåne infallen. Och nästan vid samma tid kom
ryssen för Riga. Men det var roligt, när jag en temmelig tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
