Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schück, Ur gamla anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 Henrik Schück
derefter slog upp kartan af Danmark, nämligen Vischers, finner jag
vid danska vapnet tre stycken oxar liggande, dem jag tillförene
inte visste mig hafva remarkerat.
Ännu ett par drömmar dels af Runius själf och dels af "tre
trovärdige skattebönder" berättar han och skildrar sedan en
"efter-tänkelig och derhos mycket ljuf velig dröm" på följande sätt.
Anno 1710 natten emellan den 31 juli eller 1 augusti hade jag
på farkosten Anna Maria uti Kimitoskären en sådan dröm. Sedan
jag synts mig gå i en lång, svart kappa på Revals slotts borggård,
hvilken var full med vagnar, lika som de der ville följa en stor
likprocess, och jag deruppå hade kommit att tala med kapten
Schnack, hvilken sade sig ha lust att gå och slå sig igenom och
in i Riga, det han ännu mente vara behållet — sedan jag detta
sett och öfverfarit, tyckte mig, huru jag stod ute på marken under
bar himmel, hvaruppå sig presenterade en hop med rödbruna
molnfläckar. Der fick jag se två stora nycklar, hvilka voro afhuggna
vid ringarna eller grepen, så att nyckelpiporna med axen allena
stodo qvar jerns med hvarandra, resande sig snedt upp åt himmelen.
Bakefter, men dock något under, kommer ett lejon af samma färg
som de öfriga molnfläckarna och fattar med kraft uti bägge
nycklarna med ramarna kring om piporna, presenterandes dem således.
Derpå begynner lejonet raka omkring himmelen med nycklarna och
samlar hop de öfriga molnfläckarna uti sin massa mest, så att innan
man dess för såg sig, var lejonet så stort vuxit, att det betäckte
och intog en stor del af himmelen. Vid jag detta står och ser, blir
jag varse en fogel med hvita och grå fjädrar, hängandes död på ett
smalt streck uti ett stort träd, som stod bredvid mig på marken,
och hängde fogeln med hufvudet nedåt, så nära, att man kunde taga
i honom och beskåda honom efter behag. Jag frågade en, som
stod bredvid mig, hvem som hade hängt dit den fogeln, hvarpå mig
svarades, att det hade lejonet gjort. Jag sporde vidare om det icke
vore en örn. Han svarade: ja, det vore lätt att se.
Men en omständighet, som är mycket märkvärdig, är, att hon
skedde natten för Vincula Petri eller den dagen, för hvilken i
Ca-lendario står annoteradt: Petri kedjor. Jag fann det strax under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
