Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Till frågan om Hercules' två versioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 Sverker Ek
tal, så som vi återfinna det i Ekebladska handskriften. Där har
det tydligen ej gällt att spekulativt genomtränga ett sammansatt
dygdebegrepp utan blott betona de sidor, som naturligt kontrastera
mot fru Lusta och hennes följe. Vi beröra härmed den ursprungliga
versionens särmärke, som radikalt skiljer den från 1658 års
omarbetning, framkommen sedan Stiernhielm under 50-talet med största
intensitet ägnat sig åt teoretisk spekulation.1
I sammanhang härmed vill jag beröra en liten detalj, som i sin
mån bestyrker denna artskillnad. I Ekebladska handskriften saknas
v. 513—4; Lindroth anser (s. 334), att de sannolikt blott fallit ut.
1658 förekomma de i följande sammanhang:
Harpan hon är förstämbd; lyder inte; strängiarne snarra.
Tå är i samma palatz slätt lust meer; frögden är vte;
515 Gästebod/Harpor/och danss hörer op; både tjensthion ocli Husboridn
Tänckia sig om/huru the må huset/och Härberge ryma:
Liksom partiet i sin helhet utgör v. 515 —16 en omskrifning af
Predikarens slutkapitel. Närmast motsvara dessa följande språk:
"Och dörena på gatorne tilslutna warda/så at rösten af quarnenne
tystnar/och npwaknar när foglen siunger. Och songsens döttrar
warda nedertryckta" (1635 års Bibel). I bägge fallen allegoriseras
matlustens upphörande och sångförmågans försvinnande. V. 513—14
torde i stället förklaras genom följande passus ur Dedication af
Archimedes Reformatus 1644: "Then högsväfvande natursens
ransakare Plato fattar och i et fast beslut: At Gudh all ting icke
allenast hafver skapat och skickat, uthan och ännu uppehåller, styrker
och styrer förmedelst taal, måt och redho ... I samma mening talte
bemälte och flere the äldste philosophi om then odödelige
menni-skiones siäl; hwarföre hon jämväl och hele naturens skipelse af
them gamblom afmålas medh een sammanliudande väl-stämbd harpa".
Att Stiernhielm i orden om den "förstämbda" harpan likaledes syftar
på själen, kan ej gärna betviflas, men då finna vi också, att dessa
verser, som saknas i Ekebladska handskriften, härstamma från en
annan föreställningssfer än de omgifvande. Midt i återljudet af
1 Swartling, a. a., s. 59.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
