Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Till frågan om Hercules' två versioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 Sverker Ek
utvalda sysslade med Kabelais, picareskromanen och erotiska
renässansdikter. Typiskt är denna begynnande differentiering, där det
lägsta lagret utgöres af den läsning, som ett decennium tidigare
var enväldigt härskande. Böök1 och i särskildt drastisk form
Lindroth2 afvisa tanken på, att bokkatalogen verkligen skulle återge
den tidens beläsenhet, men när vi kunna studera partiet i belysning
af dess historiska tillkomsttid, finna vi, att Stiernhielm på denna
punkt är lika skarp verklighetsiakttagare som annars.
Man kunde på detta vis fortsätta och precisera detaljer,3 men
jag finner det onödigt, då man tydligt ser, att de olika texterna
återge olika versioner. Under sådana omständigheter är det väl
rättast att hålla fast vid den Ekebladska handskriften så nära som
möjligt. Ett förnyadt textrevideradt tryck af denna handskrift skulle
därför vara af verklig betydelse för forskningen.
Dessa små jämförande undersökningar ha också ett mål i sig
själfva, då de visa, hur Stiernhielm arbetade. I partiet om Astrild
v. 173—179 ha vi ett godt exempel på konstnärlig omgestaltning,
men ofta som i fråga om bokkatalogen eller i v. 513—14 ha vi ej
en utveckling av en tidigare antydan utan en tillskrift från nya
synpunkter med anledning af någon äldre vers. Dessa tillägg verka
tillkomna som anteckningar i margen och äro typiska för den lärda
riktning Hercules representerar. Det enda egentliga exemplet på
personlig utveckling lämnar utvidgningen af Dygds tal, men
betecknande är, att grundlinjerna till detta redan schematiskt antydas i
det första abstrakta utkastet från ungdomen. Stiernhielms utveckling
kommer jämnt och tryggt som årsringarne på ett träd. Alla
utvecklingsstadier ha lämnat spår i Hercules, och därför se vi dikten
hvälfva sig öfver Stiernhielms hela lif som det koncentrerade
uttrycket för ett lifsmål.
1 Romanens o. prosaüer.s hist., s. 9, 11 f.
2 a, a,, s. 81.
a Utom mot några här berörda ställen riktar Hesselman anmärkning mot
fogen mellan v. 342 o. v. 354; jag instämmer i Lindroths s. 334 framställda
motskäl (men ej i hans instämmande med hänvisning till Br. Besw-, s. 336);
däremot anser jag som Hesselman och Lindroth, att v. 511 gifvetvis bortfallit
hos Ekeblad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
