Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Almquists ungdomsdiktning 55
hemma hos "gubben", hvarvid de "tillsammans jollrade om de
viktigaste ämnen för vårt Lius och vår förädling".
"Gubben", Mårten Sturzenbecker, var vid denna tid blott en
man i femtioårsåldern, men tycks dock bland medlemmarne i
Manna-Samfund, som voro jämnåriga med och yngre än Almquist, ha
betraktats såsom en vördnadsvärd nestor, till hvars åsikter man
lyssnade med djup aktning, äfven om man ej alltid kunde gilla dem.
Han hade i yngre dagar varit fortifikationsofficer och liksom
många andra af sina ämbetsbröder gripits af det slutande
1700-ta-lets svärmiska mysticism och speciellt af Swedenborg, hvars läror
han dock till den grad förenklat och omtolkat, att hans åskådning
skarpt utdömdes af rättrogna swedenborgare. Särskildt gällde detta
hans uppfattning af Guds allmakt, som han i motsats till
Swedenborg tänkte sig såsom oinskränkt och undantagslöst ingripande i
alla tillvarons detaljer. På detta sätt kom han fram till en rent
paradoxalt utvecklad fatalism. Alla människans tankar, begär och
gärningar äro direkt inspirerade af Gud. Våra så kallade
synder och brott ingå därför i den gudomliga världsplanen och äro ej
blott tillåtna, utan direkt framkallade af Gud. Inför Gud är
därför människan skuldfri, och begreppet frihet existerar blott
människor emellan, ej i människans förhållande till Gud. Brottslingen
bör därför ej plåga sig med samvetskval öfver sina förbrytelser
och ej frukta något gudomligt straff hvarken i detta lif eller
i ett kommande. Han bör betrakta sig såsom ett lidande offer för
Guds outgrundliga rättvisa. Naturligtvis bör människan sträfva
efter sin egen förädling, ty hon vet ju ej hvartill Gud bestämt
henne. Men både vid bedömande af egna och andras "s. k. brott"
skall hon göra klart för sig, att de begåtts i öfverensstämmelse
med Guds lagar. Det är denna tankegång, som Sturzenbecker
utvecklat i flera af sina skrifter, framförallt i den lilla broschyren
"Tröst för den brottslige af en känslofull", som, då den år 1817
utkom, väckte en storm af dygdig förbittring i landet och äfven i
Pro fide et caritate framkallade ett skarpt ogillande uttalande af
sällskapets dåvarande ordförande.
Under den första tiden af sin samvaro med Sturzenbecker tve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
