Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Almquists ungdomsdiktning 69
Och i De sju sångerna, hvilka — såsom Lysander påpekat
(a. a. s. 287) — genomgående ha en stark herrnhutisk prägel, bär
en sång titeln Brudarnes sång. Det heter däri (imp. okt. uppl. I
s. 111):
Christus sjelf står midt i himlarnes sol.
Helsa går strålande ut från hans sol.
Jesus Christus han är vår man;
Som små blomster omkring honom stå vi:
Att bestrålas af hans blick är vår frid, tysta frid.
Evigt vilja vi blomstra och dö vid Christi bröst.
Man behöfver ju också endast vara flyktigt förtrogen med de
herrnhutiska psalmernas ord- och bildval för att kunna konstatera,
huru ofta de återkomma i Almquists alla religiösa verk från och
med Murnis. Den anslutning till folklig religiositet, som han
eftersträfvade, sökte han ofta ernå genom att låna de trohjärtade
uttrycken i Sions sånger. På den herrnhutiska uppfostrans räkning
skulle man också vilja skrifva en del allmänt sekteristiska drag,
som under ungdomsåren och i något försvagad form äfven senare
utmärka honom såsom brefskrifvare och författare och som att
döma af samtidas beskrifningar äfven måtte ha präglat hans
personliga uppträdande. Under det att Swedenborg och hans lärjungar
i allmänhet bruka ge sin framställning en viss
filosofiskt-vetenskap-lig prägel, uppträder Almquist hälst med den religiösa
uppbyggelse-predikantens låter och sparar ej på salfvelse. Den lilla krets, som
omger honom, har fullkomligt karaktären af ett religiöst
brödra-samfund, hvars själfskrifne ledare han är. I sina inbördes bref
uttala de den mest oreserverade beundran för Almquist, och de bref,
i hvilka han besvarar deras tvifvel och frågor, vandra ur hand i
hand såsom dyrbara skatter för att till sist återställas till afsändaren,
som så småningom tänkte utge dem. Den fullkomligt obestridda
auktoritet, som Almquist intog i denna krets, förklarar i någon mån,
hvarför det kyliga mottagande, som hans först publicerade stycken
rönte från publikens sida, beredde honom en så stor och
svåröfver-komlig besvikelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
