Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 Martin Lamm
detaljöfverensstämmelser, som kunna påvisas, får betrakta såsom
gifvet.
Schleiermacher klagar i detta verk öfver att man i de heliga
skrifterna förnämligast söker metafysik och moral. Religionen är
ingendera. Den är ej något bestämdt tänkesätt. Dogmerna äro ej
religion, utan reflexioner öfver religion; ej ens tron på Gud och
personlig odödlighet äro nödvändiga beståndsdelar i densamma.
Ej heller är religionen något bestämdt sätt att handla. Den är ej
moralens tjänarinna. Allra minst får man såsom upplysningen
förvandla religionen till en tom och kall nyttighetsmoral, hvilken
tvärtom är den religiösa känslans farligaste fiende. Ty religionens
eget område hos människan är i gemytets inre, i känslan. Den
är "åskådning och känsla af universum". Och till religionen höra
också rätteligen en del känslor, som oriktigt tilldelats moralen,
såsom ödmjukhet, kärlek, tacksamhet, medlidande, ånger. Alla
dessa känslor äro religion. Antiken gjorde rätt, då den kallade
dessa känslor fromhet, pietet och räknade dem såsom religionens
ädlaste del.
Vi stå här vid utgångspunkten till Almquists framställning i
"Hvad är Kärlek?" (s. 14):
Sann Kärlek — af alla menskliga känslor den djupaste och ädlaste, skulle
den icke hvila på någon Grund? — Jo. — Och denna* Grund är— Religion.
Ifrån alla sidor hör jag återskallet af det kalla, toma ljudet Moral .. .
Sedermera beröras "den iskalla moralens meningslösa
principer" och det förklaras, att moralen — d. v. s. den moral, som
"icke stödjer sig på samma källor som Religion" — "är en af
Egoismens starkaste grundpelare".l Almquist proklamerar, att" sann
Kärlek är oförenlig med moral", ty "Kärleken lefver endast i den
Region af Menniskan, som kallas Känsla", och kan därför "i sitt
glödande, friska lif" endast finnas hos den, "som andas Religion".
Längre fram polemiseras det mot den vanliga uppfattningen, att reli-
1 Warburg har (III Litt. Hist. III s. 402) påpekat det romantiska draget
i denna fientlighet mot »moralen» och i samband härmed äfven nämnt
Schleiermacher.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
