Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Almquists ungdomsdiktning 77
Där Almquist upptagit Schellings idéer, ej blott de
schematiska konturerna af hans framställning, synes det mig påtagligt, att
han ej fullt tillgodogjort sig dem. Han upptager således Schellings
lära om en urgrund, en "natur i Gud", men utan att våga sig på
att såsom Schelling och Böhme härur förklara det onda. På samma
sätt har han tillägnat sig Schellings lära om frihetens och
nödvändighetens identitet, men den har hos honom i viss mån blifvit ett
slagord utan verklig inre motsvarighet. I den mån, han själf uttalat
sig, står han kvar vid Swedenborgs lösning af problemet, som också
den är en lösning endast i orden. Med Schellingstudierna är
emellertid Almquists filosofiska utbildning slut, och han börjar nu i sina
afhandlingar och i bref allt mer tydligt framträda med anspråk på
att vara en själfständig tänkare med eget system. År 1819
föreligger redan hufvudskriften, "Om det Hela", där han sökt
förena den swedenborgska läran och identitetsfilosofien. Kort
därefter tycks han enligt ett bref till J. A. Hazelius ha fullbordat
"Historiens Idéer", som afser att åvägabringa en försoning mellan
Schellings evolutionslära och de världsepoker, som Swedenborg
förkunnat. Äfven Manhemsförslaget har tydligen vid denna tid
omarbetats i öfverensstämmelse med schellingsk terminologi. Till
sist påbörjar han på 1820-talet sin aldrig fullbordade "Kärlekens
Lag".
Att ge någon utförlig redogörelse för Almquists filosofi
förefaller mig sakna större intresse, då dess inre originalitet torde vara
rätt liten. Jag kommer därför endast att beröra de satser, som
ge pregnant uttryck åt hans mystik eller på något sätt kunna
bidraga till förklaringen af hans poetiska ungdomsverk.
Hvad som Almquist själf betraktar som det originellaste i
afhandlingen Om det Hela — så t. ex. ännu år 1835 i ett bref till
Atterbom — är, att den i stället för att utgå från hvad han
kallar en formell grund, d. v. s. från tankens eller själfmedvetandets
faktum, tager sin utgångspunkt från satsen "kärlek är". I stället
sept. 1828: »Låt mig en gång få höra, hvad som är sjelfva grunden i hela
Swedenborgs Framställning? Månne icke, när man ser igenom alla de talrika
Ämnen, hvarom han talar, alltsammans i bottnen hvilar på — det Philos ne
kalla Polaritet — det S. kallar äktenskap emellan två motsatser» o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
