Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 Martin Lamm
och Känsla." Detta är det enda organ, hvarmed man kan
fullständigt fatta "Gudaämnet". "Den är helheten af din själs alla
förmögenheter, riktad på Gud." För att finna en definition af den
"intellektuella åskådningen", som mera motsvarar Almquists "älskande
förnimmelse", måste man gå till exempelvis Novalis. Hos honom
är den en förnimmelse, i hvilken alla människans själs- och
sinneskrafter deltaga. Också hos Schleiermacher utgöres religionens
egentliga väsen af en mystisk allkänsla af samma art som Almquists.
Den består i det omedelbara medvetandet om att allt tidligt är
i och genom det eviga. I denna åskådningens och känslans
omedelbara enhet blir människan ett med det eviga. Det är ett lif "i
det helas oändliga natur", men det är ej vetande eller kunskap,
hvarken om Gud eller världen. (Reden über die Rel. s. 42, 54, l:sta
uppl.)
Novalis säger ju direkt, att hans intellektuella förnimmelse är
af extatisk karaktär. Almquist har ej gjort något motsvarande
uttalande, men då man läser hans beskrifningar af denna " älskande
förnimmelse", som är blottad på allt reellt kunskapsinnehåll och
endast skänker individen en salig visshet om en oändlig kärlek, af
hvilken han själf är en del, kan man ej tvifla på dess släktskap
med extasen. Det är tvifvelsutan genom en känsla af extatisk art,
som han lyckas höja sig till ett "lif öfver frågornas lif", lyckas
befria sig från all tryckande ångest, från all disharmoni och alla
samvetskval och känna sig försatt i ett kvietistiskt salighetsrus.
Han har i själfbekännelsens form beskrifvit denna process i det
lilla prosastycket "Skaldens natt", till hvilket jag skall återvända.
Och än mera tydligt framträder det extatiska draget i vissa af
hans songes eller i Amorina. Ty ingenting annat än den "älskande
förnimmelseu" är ju den "rena beskådning", om hvilken Henrika
bönfaller, då
all världen blommar för vår lydnads ögon
och innerst själf du är vår syn, o Christus.
Kanske fattar man klarast det egenartade i hans världssyn,
om man tänker sig den uppkommen under ett af dessa extatiska
ögonblick, då den känsla, som tyckes vilja spränga hans eget väsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
