Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fantasi i rörelse, finna vi i dessa romaner utnyttjade. Intresset för
frimureriet och jesuiterna återspeglas i denna litteraturs otaliga
skildringar af riddarordnar med hemliga domstolar och fruktansvärda
sammanslutningar, som under sken af fromma sällskap i egennyttiga
syften söka fånga alla ädla hjältar i sina öfverallt utlagda nät.
Tidens böjelse för mystisk öfvertro ockrar man här på genom
hårresande skildringar af andar och spöken, ofta af den mest groteska
art. Somnambulismen och vanvettsmotivet utnyttjas också med
förkärlek. Naturligtvis öser man också med fulla händer ur den
mer eller mindre autentiska skatt af mordhistorier och dylikt,
som tidningarne bjuda på, och nöjer sig ofta med att utbrodera
verkliga stortjufvars eller rånmördares lefnadsöden.
Om Almquists intima förtrogenhet med denna litteratur vittnar
redan det faktum, att Herr Hugo i sitt tal uppräknar de flesta
hithörande författare. Och om hans starka beroende däraf kan man
öfvertyga sig redan genom en flyktig blick på hans ungdomsverk.
Vi ha här utpräglade skräckballader, såsom Trubaduren och den i
Hinden inlagda Alvina af Savoyen, hvilken Berg — som det
synes mig med rätta — velat datera till denna period. Starka
inslag från denna spökromantiska följetongslitteratur möta oss också
i Murnis, i den själfbiografiska Cypressen och framförallt i det stora
verk, som bildar afslutningen af hans ungdomsepok, Amorina. Jag
behöfver blott erinra om de falkenburgska spökscenerna, om de
utförliga skildringarne af Rudman Falkenburgs vilda vansinnesutbrott,
om Johannes’ röfvarlif uppe i bergen och främst om hans
blodsdåd, som i hemsk skräckstämning och bödelsfantasi öfverträffa
det mesta af hvad de tyska mönstren förmått åstadkomma.
Också långt senare visar Almquist starka impulser från denna
litteratur. Jag erinrar blott om Urnan, en fullkomligt typisk
riddarnovell af det rafflande slaget, eller om den i romansform
behandlade spökhistoria, som vi äga i Vargens dotter, hvilken
liksom motsvarande tyska produkter bygger på en verklig
händelse.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
