Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stilen gör samma våldsamma ansträngningar åt det naiva hållet
såsom i de flesta af Almquists ungdomsarbeten, Parjumouf, Gråkappan,
Guldfogel i Paradis och Murnis. Läsaren apostroferas hela tiden
såsom "Guds fromma barn" och får allt emellanåt små
moraliserande vinkar om hvad han bör lära af berättelserna. På flera
ställen göras försök att upptaga folksagomotiv, och troskyldiga
ballader inläggas vid alla upptänkliga tillfällen.
Till sin yttre form påminner verket närmast om Wielands
versifierade romaner, som hört till Almquists favoritläsning under
ungdomsåren. Versen är visserligen — utom i de lyriska
partierna — orimmad, men behandlas med samma godtyckliga frihet som
Wielands. Man observerar ju också, att Almquist, då han i Hinden
återger dikten om Alvina af Savoyen, just åberopar sig på den
versifikatoriska frihet, som "sjelfve Wieland begagnat i Idris och
Oberon". En detaljöfverensstämmelse med Wielands Oberon
noterar han för öfrigt själf i första sången, där han i marginalen vid
hjältens relaterande af sin dröm antecknar: "Alt tycke med Hüons
dröm skall flys". I sitt nuvarande skick är också drömberättelsen
starkt influerad af Hüons dröm i tredje sången af Oberon. Med
Idris und Zenide finnas också flera öfverensstämmelser. Och hela
dikten med dess fantastiskt ridderliga värld, där besvärjelser,
talismaner, trollspön och heliga svärd bestämma händelsernas utgång,
påminner ju i hög grad om Wieland. Också de uppträdande
andeväsendena ha trots sin swedenborgska uppkomst rätt mycket
gemensamt med Wielands feer, trollkarlar, genier och gnomer.
Själfva handlingen är liksom hos Wieland ytterligt tilltrasslad,
och man förstår mer än väl, att Almquist liksom denne i Idris und
Zenide tappat tålamodet, innan han hunnit lösa upp alla härfvor.
I styckets första sång blir prins Lumo genom uppenbarelser, som
han tror härröra från en ängel, men som i själfva verket ha till
sitt upphof en helvetisk "drom", lockad att draga ut för att
hämnas sin fader, som för trettio år sedan under ett härnadståg
på okändt sätt försvunnit och tros vara död, och vid slutet af
den 12:e sången ha vi ej kommit längre än att han just lagt ut
med sin flotta. Emellertid ha vi under tiden fått stifta bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
