Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Swedenborgs frälsningsmission. Att Almquist var fast öfvertygad om
denna, framgår tillfyllest af flera samtidiga uttalanden.
Detta är naturligtvis endast en gissning, men det synes mig,
som om man ej på annat sätt skulle kunna spåra någon ledande
tanke bakom Almquists trassliga intrighärfva. Då äfven de till
synes mest profana scener i marginalnoterna på Swedenborgs sätt
tilläggas en djup undermening, vore det egendomligt, om ej hela
hufvudhandlingen hade symbolisk innebörd. Dessutom förekomma
på flera ställen i dikten antydningar om att vi stå inför en ny epok,
då det goda skall bli härskande.
Om vi hålla oss till de utförda sångerna, så är det egentligen
endast motiven och miljöskildringen, som väcka intresse. Någon
ansats till karaktärsteckning finnes ej; personerna representera ju
genomgående olika andliga principer och äro skarpt åtskilda i goda
och onda. Af poetiska värden bjuder dikten i sitt nuvarande
outförda skick ytterst litet.
Vi ha då till en början att göra med två olika världar,
Karmola, de goda människornas land, och Lamso, där alla laster
florera. För att illustrera dygderna i Karmola har Almquist i de
första sångerna infört en mängd scenerier och personer, som
egentligen ha föga med handlingen att göra. Så t. ex. en utförlig
skildring af en from familjs lycka i den andra sången, som enligt hans
egen förklaring skall symbolisera "den idylliska enfalden, visad i
sitt urano-romantiska lif". Han tillägger: "Här bör högst lifligt
framställas den urano-romantiska (christliga) humor, som hör till
densamma". Det sista krafvet förefaller tämligen klent tillgodosedt
genom en skildring af spädbarnet Imlis, som råkar ut för att
få gårdsfontänens vatten i sin vagga och sedan slickas af husets
pudel. Tredje och fjärde sångerna äro ägnade åt beskrifningen af
himmelsk oskuld, representerad af ett förlofvadt par, som lefver i
lycklig okunnighet om innebörden af det sjätte budet. Fästmannen
förlorar, då han skall simma öfver en flod, sina kläder och då han
sedan erbjudes att få nya, förvånar han sig öfver att "den sköna
herrliga klädning", som han hade, då han gick ut ur sin moders
sköte, "gjör ondt i de svaga Menniskors ögon". Den unga fästmön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
