Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Martin Lamm
Han tycker sig i öster se Herren pekande på Karmola och sitt
"blomkors":
»Välsigna den dig mördar!» hviskar han och ler.
Men i väster synes i blodig skepnad fadern, som ropar på
hämnd. Ur dessa vemodiga grubblerier ryckes Lumo genom ett
begynnande åskväder. Härmed afbryter dikten i manuskriptet, där
den följes af flera blanka sidor.
Troligen hade Almquist såsom vanligt tröttnat på sitt ämne
efter någon tids arbete. Hans ovana att komponera och hans
svårighet att skrifva vers hade också — såsom man kan se af hans
klagomål i marginalnoterna — låtit det utförda svälla ut mycket mer
än beräknadt, utan att hufvudhandlingen flyttat sig särdeles långt
framåt.
Närmast tyckes han ha reflekterat på att upptaga sitt
planerade drama Harald Eystensons Saga. I den förut af mig
behandlade handskriften finnes nämligen en tillskrift, som af stil och bläck
att döma är senare gjord, något som äfven bestyrkes däraf att
Karmola däri omnämnes. Där utkastas en "HufvudPlan" till detta
verk, som i sina grunddrag ganska mycket påminner om Karmolas:
Ett änglasamhälle får veta, att ett corresp(onderande) helvetiskt tänker
göra derpå ett starkt anfall och till den ändan utrusta en mängd andar,
som på jorden skola bilda synnerligen starka Djeflar — och En förnämst.
— Då Ä(ngla)S(amhället) hör det, taga de det beslut, att motarbeta deras
försök på Jorden; samt söka också derstädes bilda sig en herrlig Man till
sitt försvar. Genom hela stycket fortgår kampen af denna bildning på
Jorden; vid slutet äro 2 fullbildade — och st(ycket) slutas genom en
gruflig strid, hvaruti Ä(ngla)S(amhället) vinner.
I ett kapitel om andan i detta stycke säger Almquist, att den
hufvudsakligen skall inrikta sig på taflor "af alla slags andar", "af
äkta manlighet och qvinlighet", af oskyldig kärlekslust och af
laster och dårskaper. Öfver det hela, såväl fult som vackert, skall
"en slags lekande oskyldig Munterhet eller Sorglöshet" vara spridd,
hvarigenom det skall skilja sig "från Spiess’s och Karmolas alfvar".
Där skall ej förekomma något sorgset och klagande, ej heller något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
