Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 Martin Lamm
frågan, om det ej vore möjligt "att i romantisk, christen, helig, sval,
ren, frisk mening framställa denna nakna skönhet: då den i stället
för den brånad och hetta den såsom hednisk nakenhet uppretar,
här tvärtom skulle hos åskådaren väcka det svalaste lif af
helgonoskuld". I denna anda hade han sökt skrifva Murnis.
Om man tager kännedom om Murnis i den text, som
föreligger i den i prof. E. Almquists ägo befintliga renskriften,1 har
man lätt att förstå Almquists betänkligheter mot att publicera den.
I denna form är verket förvisso otryckbart äfven för en modern
publik. De skildringar af paradisisk kärleksfröjd, som bjudas, äro
så ohöljda och så utförliga, att de nästan ge ett intryck af
eroto-mani. Af det svala, rena och friska, som enligt hans egna
beskrifningar skulle hvila öfver dem, har man svårt att märka några spår.’
Huru kyska verka ej vid sidan af dem äfven Swedenborgs
djärfvaste beskrifningar af den himmelska kärlekslyckan. Hos honom
finnas endast de detaljer medtagna, som ur hans systems synpunkt
äro nödvändiga, under det att Almquist påtagligt söker tillfällen
att komma in på beskrifningar af alla könslifvets detaljer. Den
sötsliskiga sensualism, som redan i Parjumouf och i oskuldsscenerna
i Karmola tagit sig uttryck, har här fått fria tyglar. Hvad som
här, liksom också i Almquists senare erotiska skildringar, stöter
läsaren, är den pretention af oskuldsfullhet, hvarmed de framträda.2
1 Det torde vara tvifvelaktigt, om denna är egenhändig. I hvarje fall
har den en ursprungligare text än den med musikinlagor försedda renskrift
af böckerna 1—3 och 5—7, som finnes i Nord. Mus.
2 Det kuriösaste exemplet härpå är säkerligen den egendomliga badscen,
som finnes i slutet af andra boken af den makulerade originaltexten till
Amorina. Då Henrika funnit sin älskade död genom egen hand, besluter hon
att bada sig för att synas ren inför hans ande:
Glänsande min kropp han då skall
Se, och åter hålla mig så
Kär!
Därefter följer en rent rokokoartad skildring af hennes afklädning och
bad, och det hela slutar med hennes uppstigande ur vattnet: »O skynden er,
skynden, I strålar ur Hermans saliga ögon, skynden att famna det smärtaste,
hvitaste skönvuxna Lif . . . beständigt allt högre hon stiger — men nu kastar
Raphael, ängeln, snabbt ett purpurflor öfver Taflan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
